Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Svanberg, Victor: Ett lyriskt år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
^VICTOR SVANBERG
I likhet med så många andra religioner har Karlfeldtsdyrkan
vidare sina mysterier, och inte så få ändå. Mysterier med det
oförståddas tjusning för varmt troende. Fråga era bekanta, fråga till
exe’mpel en shinglad ung flicka, vilken dikt i Hösthorn, som hon
tycker bäst om, och ni får kanske, som det hände mig, till svar:
’’Sub luna.’’ Frågar ni, vad det särskilt vackra är i den dikten, så
får ni kanske till svar, som jag fick: de latinska raderna. Frågar
ni, vad de raderna betyda, så får ni till svar — ingenting.
Ansätter ni henne om flera älsklingsställen, så torde ni finna, att hon
beundrar även en del svenska rader, dem hon förstår ganska endels,
till exempel rader om tungel och låding. De poetiska flickorna
skola ej vara generade. De ha fint sällskap. Det förmäles, att
nordistdocenterna, som tävlade i höstas om den nya professuren vid
Stockholms högskola, fingo till uppgift att provföreläsa om språket
i en färsk Karlfeldtsdikt. Jag mötte i går en lärd och samvetsgrann
filologisk licentiat, som måst läsa den superbe dalaskalden med
ordbok. Denne haver ju själv yttrat, att han talar med bönder på
böndernas sätt och med lärde män på latin. Det allt talrikare
svenska folk, som varken äro latinare eller bönder, har sålunda ett
avundsvärt antal mysterier att avnjuta.
För att tala allvar: ingenting kan vara mer missvisande än att
som ständigt sker kalla Karlfeldts poesi allmänmänsklig eller för
vår tid typisk; tvärtom talar i den en högst säregen personlighet
och en längesedan förgången tid. Inom dessa gränser är han utan
tvekan en utomordentlig diktare. Med sin personlighets charm och
med sin ordkonsts trollmakt har han förvänt vår syn, så att vi trott
]ionom vara vår sångare. Det länder honom till ära; skammen och
skadan är vår. Den okritiska karlfeldtskulten har — väl ej ensam,
men mer än något annat — försenat den litterära utvecklingen i
Sverge med ett par årtionden. Ty vad är det kritik och publik år
1927 tävlat att tillbedja som kulmen av svensk poesi? En
nitti-talists testamente, kvintessensen av sekelslutets ideal.
Det är så mycket ödesdigrare, som nittitalet redan när det var
nytt var reaktionärt. Med rätta trötta på naturalismens debatter,
med orätt trötta på allt vad debatter hette, flydde nittitalisterna
bort från den moderna verkligheten. De förmådde ej driva ut
naturalismen, innerst förblevo de själva naturalister, utan de
fram-besvuro allt möjligt skönt, fornt och främmande för att bedöva sig
och andra: Heidenstam orienten, Levertin medeltiden, Selma Lager-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
