Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Svanberg, Victor: Ett lyriskt år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 ^VICTOR SVANBERG
mindre darrig, den makabra dans, som dansas i "Höstens glädje’’
vid gallhumlens brum av den gamla ungkarlen, den ofruktsamma
kvinnan och döden. Är det dekadens att iinportera negervanor, så
vad är bondebeundran annat än ett äldre stadium av samma
dekadens, inte fullt så grellt och skriande men i gengäld lömskare.
Man måste förhärda sig för att kritisera Karlfeldt. Men det är
nödvändigt. Jag har gjort det förr och jag skall fortsätta med det,
tills han inte längre är någon fara. Det blir då tid att erkänna
hans verkliga storhet, som kanske finns just där han försakar sin nu
beundrade bondbarock.
Ett oblitt öde har låtit Österlings nya diktsamling, Jordens heder^
kollidera med Karlfeldts och ställas i skuggan av den, ett oblitt öde,
men rättvist. Österling har skördat sina största framgångar med
att uppträda som Skånes dalmålare. Folklivsbilder, där masens
kantiga envetenhet är ersatt av släbons dryga sävlighet, den bryska
humorn med gnidig ironi — det var Idyllernas bok. Den nya
samlingen förnekar inte släktskapen; dock är tonen en annan och mera
sympatisk. Det är svårt att säga vari det ligger. Kanske beror det
på att skalden fått mod att tala utan choser om sig själv. Han
berättar om sina helgresor som liten till undrens värld hos farfar, bonde
på slätten; vilket visar, om man ej märkt det förr, att hans bondepoesi
är oäkta realism och äkta romantik. Han berättar om sin barndoms
vardag i en stad, och en föga poetisk stad, nämligen Malmö;
träskoma, så poetiska i landsidyller, voro i Malmö gränsmärke mellan
proletärbam och överklassbarn. Han berättar till och med — dock
helt kort — om sin mycket måttliga trivsel i Äppelviken; en dyrbar
upplysning för den, som undrar, hur hans lyra fått nya toner. Eller
rättare återfunnit de gamla, ty det är något av den darrande oron,
den svepande längtan, generositeten från ungdomstiden, som tycka
börja åter röra sig bakom självgodheten. Kanske skall ålderdomen
skänka honom ånyo ungdomsentusiasmen. Om så vore att han
återfunne sig själv, kunde han också förvalta det bästa skånska arvet,
arvet från Ola Hansson och Vilhelm Ekelund, arvet från den öppna
slätten och det öppna havet, gåvan att röras och lyftas, röra och
lyfta.
Gabriel Jönsson heter en jämförelsevis ny poet; han utgav i fjol
sin andra diktsamling, Årsringar^ samtidigt med att hans första
poesibok, Flaskpost, fått sin andra upplaga. Han tycks alltså vara
omtyckt, och man förstår det. Uppenbarligen har han fått sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
