Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Redogörelser för viktigare frågor - Andersson, Martin: Sjukförsäkringsfrågans öden och äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S,1UKFÖRSÄKRINGSPEÅGANS ÖDKK OCH ÄVENTYR 63
år, mod^irskapshjälp till alla kvinnliga medlemmar samt utvidgad sjukvårdande
verksamhet.
Riksdagens andra särskilda utskott, till vilket förslaget hänvisades,
förklarade sig (utlåtande n:o 3) vitsorda behovet av en reform av den sociala
sjukförsäkringen. Emellertid ansåg utskottet förslagets organisationsplan innebära
en så genomgripande förändring av det bestående sjukkasseväsendet, att det
var tvivel underkastat, huruvida nyorganisationen kunde genomföras med
tillräcklig anslutning från sjukkassefolkets sida. På grund därav avstyrktes
förslaget och blev också av riksdagen avslaget. I samband med detta avslag
f)egärde emellertid riksdagen i skrivelse den 5 juni 1923 (n:o 348), att Kungl.
Maj:t måtte verkställa en ny utredning i frågan, varvid skulle undersökas i
vad mån en omorganisation kunde ske enligt riktlinjer, som angivits i andra
särskilda utskottets, av riksdagen godkända, utlåtande. Det väsentligaste i
dessa riktlinjer var, att nuvarande sjukkassor skulle bibehållas med i huvudsak
samma uppgifter, som nu i allmänhet åvila dem, men att vid sidan av dessa
kassor skulle tillskapas en ny organisation, lokalt begränsade sammanslutningar,
distriktskassor, grundade på anslutning av de befintliga sjukkassorna. Dessa
nya kassor skulle ha till huvudsaklig uppgift att bedriva sjukvårdande
verksamhet samt att lämna kontant sjukhjälp för tid, då de vanliga sjukkassorna
upphört därmed, sålunda för sjuktid utöver 90 eller 100 dagar för år räknat.
Möjligen skulle sådan kassa kunna få en blandad karaktär på så sätt att den
finge mottaga direkt anslutna medlemmar och åt dessa meddela understöd under
hela sjukhjälpstiden.
I anledning av ovannämnda framställning från riksdagen tillkallade
socialministern, efter bemyndigande av Kungl. Maj;t, åtta sakkunniga att inom
socialdepartementet biträda med den begärda utredningen. Nämnda
sakkunniga avgåvo utlåtande den 15 december 1926 (Statens offentliga utredningar
1926; 36), i vilket majoriteten av de sakkunniga framlade ett
organisations-förslag i nära anslutning till riksdagsdirektiven. Beträffande
sjukförsäkringens materiella beskaffenhet uppställde de sakkunniga, i anslutninig till 1926
års regeringsförslag, såsom huvudsyften för reformen; utvidgande av kassomas
sjukvårdande verksamhet, förlängning av sjukhjälpstiden till tre år,
moder-skapshjälp åt alla kvinnliga sjukkassemedlemmar samt en rationell avgränsning
mot andra socialförsäkringsgrenar. Beträffande statsbidraget följde de
sakkunniga i stort sett 1926 års förslag.
I anslutning till de sakkunnigas förslag avgav den Ekmanska regeringen i
propositioner n;o 113 och 114 till 1927 års riksdag nytt förslag till
omorganisation av sjukkasseväsendet. I propositionen, som i allt väsentligt följde
sakkunnigemajoritetens förslag, hade regeringen i vissa detaljer tagit hänsyn
till den kritik, som riktats mot detsamma från rikssjukkassornas sida, och man
hade sökt finna en medelväg, som kunde tillfredsställa, eller åtminstone
förlika, olika meningsriktningar. En av dessa detaljer, som sedan visade sig
vara den tuva som stjälpte förslaget, var frågan om huruvida distriktskassan
skulle hava rätt respektive skyldighet att mottaga direkt anslutna medlemmar
och åt dessa meddela understöd under hela sjukhjälpstiden. Denna fråga hade
redan vid behandlingen 1926 varit föremål för delade meningar. De
sakkunniga föreslogo nu, att distriktskassorna skulle obligatoriskt göras öppna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
