Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Svanberg, Victor: Svensk prosa 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK PROSA 1927
Av VICTOR SVANBERG
^
rlGON ALLMÄN NYORIENTERING,
MOTSVA-^ j\ yngsta poeternas revolt mot nittitalets falska
’ idealism, kan ej konstateras inom prosadikten. Vad som
där behövs är en revolt mot åttitalets falska realism, mot det slappa,
meningslösa verklighetsåtergivandet. Blott enstaka ansatser till
förnyelse finnas och skola här analyseras. Realismen i flertalet romaner
och noveller verkar mest att vara en dygd gjord av nödvändigheten
för yrkesförfattare att på lättaste sätt få hop ett lämpligt sidantal
till livsuppehället. En kritiker, som vill mer än blott registrera, är
glad att få tiga om dessa stackars böcker, som ingenting säga,
ingenting vilja.
Dock kan jag inte undertrycka en varning till en ung litterär
förmåga, som synes på väg att ge sig bokindustrin i våld, Eagnar
Holmström. Han är vad man ka,llar en duktig berättare, kan söka
upp ämnen, kan komponera, kan berätta, kan skildra. Men har
han något eget att säga? Har han det, och vill han få det sagt, så
bör han absolut inte ge ut två böcker om året, som han gjort 1927.
Den ena, Jonas Ödmarks söner, är en bonderoman och vittnar om
gott handlag och vackert vibrerande stämma. Skada bara att
händerna äro Strindbergs och stämman Selma Lagerlöfs. Den andra
boken heter På däck och durk samt är en sjömansroman, ej
alldeles ovärdig salig Marryat. Jag kan inte upptäcka något annat syfte
i den än att fotografera och fonografera, och även det syftet är
långt ifrån uppnått. Så till exempel använda sjömän nog helt
andra ord, när de framställa en samvetsfråga som den Holmström
uttrycker så här: "Har du haft henne i kojen nån gång?"
Den s. k. objektiva konsten är ett naturalistiskt slagord, omöjligt
att förverkliga; man ser det bäst, om man tar fram åttitalistemas
försök i den vägen. Det finns i år tillfälle att läsa som ny en
åtti-talsbok, Ola Hanssons aldrig förut i bokfoirm publicerade
Slättbyhistorier, och man kan ej undgå att konstatera, hur halv dess
realism är. I en rad bilder av fattiga skåningar har Ola Hansson
lyckats samla alla svarta drag, släpet, lättjan, superiet, ohyran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
