Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Bratt, K. A.: Europa och kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICUEOPA OCH KRIGET 101
verkligt mäktiga krafter direkt ställa sig bakoin vissa bestämda krav,
lär det icke heller finnas utsikt att komma ut ur malströmmen eller
att bryta den förtrollade cirkeln.
Den diskussion, som efter kriget förts kring de brännande
frågorna, har dock haft det goda med sig, att den utkristalliserat vissa
huvudpunkter och uppdragit riktlinjer, vilka bära alla tecken att
vara riktiga. Man börjar varsna hur det kvantum av svårlösta
problem, med vilket Europa laborerar och av vilka flertalet synes
äga initialkraft nog till att framkalla en ny detonation, möjligen
skola kunna bemästras. Syntesen synes närmast ligga uttryckt i
treenigheten: skiljedom, nedrustning och överstatlighet. Frågan
om säkerheten vill man skjuta in på olika plats i formeln. Den
kan sannerligen icke förbigås, men det är av avgörande betydelse
var den placeras i sammanhanget. Vinnandet av säkerheten genom
överstatlighet i en eller annan form med tillräckliga maktmedel
bakom sig har icke ännu på allvar kommit upp. Denna fråga
synes dock utgöra själva toppen på pyramiden och vara den,
om vilken de avgörande striderna förr eller senare komma att stå.
Utan en ’’exekutiv’’ av ett eller annat slag blir säkerheten en
chimär, nedrustningen en förhoppning och de mellanfolkliga
dokumenten lika mycket "scraps of paper" som en gång den belgiska,
garanterade neutraliteten visade sig vara inför den tyska
fribrytarpoli-tiken. Att man hittills vägrat att diskutera någon form av
överstatlighet bevisar icke, att denna frågeställning är oriktig; endast att den
icke gjorts tillräckligt rakt på sak och att de ledande grupperna i
Europa och dess diplomati icke med tillbörlig kraft ställts mot
väggen.
Ser man sig om efter krafter av den styrka och omfattning, att
de skulle äga förmåga att bryta den politiska omedgörlighet, som
hotar Europas framtid med sitt gammalmansmotstånd, äro
utsikterna att firnia och samla dem samt få dem att träda i aktion
skenhart ganska små. Den renodlat pacifistiska rörelsen har i varje
fall icke kunnat väcka dem till liv. Utan att underskatta dess
etiska värde, kan man konstatera, att den icke är situationen vuxen,
och att den följer och utpekar vägar, som folken icke skola visa
sig benägna att vandra. Tanken att uppgiva eller riskera sin
nationella trygghet är, även om man räknar med historiska
omvärderingar, alltför verklighetsfrämmande. Resultaten av
nationalismens tidevarv komma icke att utplånas under denna epok, även
om den kommer att bära "överstatlighetens" namn och tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
