Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Arbetskonflikterna - Säkerhet och nedrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(j HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
Kommimisterna ha ett politiskt intresse av att framställa saken så, och på
borgerligt håll torde förhållandet vara enahanda, även om okunnigheten om
det faktiska förhållandet inom arbetarklassen även spelat in.
Pappersindustri-arbetarnas stora majoritet torde icke ha önskat, att resultatet av deras senaste
omröstning skulle få en sådan uttolkning. Vi äro livligt övertygade om att,
därest förbundsledningen och underhandlingsdelegationen ställt förbundets
medlemmar inför frågan misstroendevotum eller icke, då skulle endast en
försvinnande minoritet ha ställt sig på den kommunistiska linjen. Kommunisterna
ha försökt fiska i grumligt vatten, men deras krokar ha varit alltför
oskickligt agnade för att fångsten skulle kunna bli något att tala om.
Striden inom pappersmasseindustrin har nästan helt och hållet överskuggat
en annan arbetskonflikt, som visserligen omfattar ett betydligt mindre antal
arbetare, men likväl torde få anses synnerligen betydelsefull för vårt
ekonomiska liv. Vi åsyfta lockouten och sympatistrejken inom gruvindustrin. Den
berör omkring 8,000 man, medan lockouten inom pappersmasse-, sågverks- och
pappersbi-uksindustrierna omfattar uppemot 50,000 arbetare. Anledningen till
donsamma är som bekant, att arbetarna vid de mellansvenska gruvfälten
uppsagt avtalen och krävt löneförbättringar. Arbetsgivarna ha svarat med att
framställa krav på lönereduceringar.
Inom denna industri äro de sakliga motsättningarna betydligt större än inom
pappersmasseindustrin. De mellansvenska gruvföretagen ha länge kämpat med
stora svårigheter, vilket haft till följd att arbetarnas inkomster befunnit sig
på en nivå, som knappast möjliggjort en människovärdig existens. En ur
arbetarnas synpunkt fullt tillfredsställande avveckling av denna arbetskonflikt
torde likväl bli svår att åstadkomma. Arbetarnas krav på löneförhöjningar
äro obestridligen, med hänsyn till den hittillsvarande låga standarden,
berättigade. I den mån, som en god facklig organisation kan äga förmåga att
påverka förhållandena i en för arbetarna gynnsam riktning, finnas säkerligen
också förutsättningar för framgång för arbetarklassen. Men detta är tyvärr
inte tillfyllest. Avgörande är i detta fall liksom i de flesta andra, när det
är fråga om en lönerörelse, huruvida de industriellt ekonomiska förutsättningarna
finnas. Tyvärr synes det inte vara särdeles väl beställt med saken. Å andra
sidan är det nog inte så illa ställt med flertalet mellansvenska gmvföretag,
att arbetsgivarnas långt gående lönereduceringskrav kunna anses ha fog för sig.
nedrustning och säkerhet — i denna förtrollade cirkel röra
sig alltjämt Genévediskussionerna. Denna måste dock brytas
om ett internationellt nedrustningsavtal skall kunna
åstadkommas. Utsikterna därför synas icke större, sedan den av 1927 års
folkförbundsförsamling beslutade kommittén för trygghets- och säkerhetsfrågor
trätt i funktion. Ehuru kommitténs förhandlingar icke äro avslutade, då
detta skrives, synes det redan stå klart att de ej kunna få någon positiv
betydelse för arbetet inom N. F:s nedrustningskommission, vilken
sammanträder den 15 mars för att förbereda den så länge utlovade konferensen.
Snarare torde man få befara att vissa stater komma att hänvisa till
säkerhets-kommissionens förhandlingar som stöd för sin vägran att med nuvarande
förutsättningar i säkerhetsavseende förbinda sig till någon nämnvärd
nedrustning. Även om en allmän konferens i rustningsfrågan kommer till stånd i
Säkerhet och
nedrustning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
