Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Panamerikanska kongressen - Valsättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(j HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
kongressen (leltagaiidc statérna, varav 17 tillhöra N. F., enat sig om ett
utdömande av alla krig. Varför behövde då Frankrike under hänvisning till
sitt medlemska-p i N. F. envisas med att i den omdebatterade pakteai upptaga
endast anfallskrig. Franska regeringen lät omedelbart i pressen publicera
Havanna-resolutionen, i vilken endast anfallskrig omtalas. Den i Paris
utkommande amerikanska pressen gör emellertid gällande, att den av franska
regeringen publicerade resolutionen icke är korrekt och att alltså Kellog
verkligen vetat, vad han talat om. Denna ståndpunkt torde emellertid icke-kunna
upprätthållas. I Newyork-tidningen Herald Tribune finnes nämligen in
ex-tenso infört det tal av Hughes på Havanna-kongressen, vari han å Förenta
staternas vägnar anslöt sig till den föreslagna deklarationen. Där heter det
nämligen ordagrant: ’’It is my happy privilege to say for the U. S. A.
that \ve would join most heartily in a declaration that there shall be no war
of agression in America’’, eller på svenska: "Den stora företrädesrätten har
förunnats mig att å Förenta staternas vägnar meddela, att vi på det
livligaste ansluta oss till en förklaring, att det icke skall förekomma några
anfallskrig i Amerika."
Det skall onekligen bli intressant att se hur Kellog skall förklara detta.
Vet han inte eller vet han, vad som uttalades i Havanna? Och i senare
fallet, vad har han för avsikter med sina fredspaktnoter till Briand, då han
i Havanna kan "på det livligaste" gå med på saker och ting, som han i
Paris betraktar endast som ett dåligt skämt.
Frågan om valsättet är ständigt aktuell om inte i ett land så
i ett annat. Har man majoritetsval vill de orepresenterade ha
proportionella och har man de senare, saknas det icke rööter för övergång till
majoritetsval. Sen kommer till diverse föi-bättringsförslag, som tid efter annan
dyker upp.
Det ideala valsättet finns kanske icke, åtminstone ser det så ut. Man har
att välja mellan ett antal ofullkomliga system odi söka välja det med de
största fördelama och de minsta nackdelarna. Få torde kunna påstå, att vårt
nuvarande system avgjort är det bästa tänkbara och därför bör det \isst
strävas efter en förbättring.
Det har motionerats i riksdagen dels om en utbyggnad av proportionalismen
och dels om återgång till majoritetsvalen.
Ett proportionalistiskt system tjänar naturligtvis att tillförsäkra de
tävlande partierna en representation i förhållande till anhängarnas antal ute
l>land väljarna. Vad skall nu det vara bra för, fråga majoritetsvalens
an-liängare. Det är ett orimligt krav, att alla skall få vara med om att
bestämma hur staten skall styras. Det räcker om en tillfällig majoritet eller
oventuellt en minoritet, såsom för tillfället i England, avgör den saken.
Huvudsaken är att parlamentet göres så homogent som möjligt utan någon
onödig inblandning av oppositionella element. Då blir regeringen så stark,
så stark, så det kan ingen tro. För den som en gång fått för sig, att
det ganska intimt sammanhänger med demokratin, att medborgarrätten icke
består blott i att avge en rÖst, utan att denna röst såvitt möjligt också bör
räknas med vid bestämmandet av hur landet skall styras, för den är det
ganska obegripligt, att en tillfällig majoritet i parlamentet, tillkommen på
Valsättet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
