Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Heckscher, Eli F.: Socialismens teoretiska möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 ELI F. HECKSCHER
Emellertid komoner ett monopol soan tillämpar prisdifferentiering
att i ett särdeles viktigt hänseende skilja sig från alla andra
monopol, nämligen på det sättet att ingen efterfrågan avskräckes
som är i stånd och villig att betala de nya eller rörliga kostnader
den vållar. Så är alldeles icke förhållandet med vanliga monopol,
d. v. s. monopal med enhetlig prissättning. I motsats till ett
differentierat monopolpris kommer ett enhetligt monopolpris nämligen
nödvändigt att höjas över konkarrenspriset (under i övrigt lika
förhållanden), emedan monopolvinsten just skapas av prisskillnaden;
och härav följer i sin ordning att genoon ett sådant enhetligt
monopolpris all efterfrågan hålles borta som väl är i stånd att
betala konkurrenspriset (och mer än det) men däremot icke
monopolpriset. I stark motsats härtill står vad som nu sysselsätter oss,
ett differentierat pris; ty det kan ta hänsyn till den olika
betalningsförmågan hos de olika köparna. De som äro i stånd att
betala ett pris som mer än täcker (de rörliga) kostnaderna få också
göra det och komma följaktligen att bidraga till förräntningen
av kapitalet; men de som icke kunna betala mer än (de rörliga)
kostnaderna slippa undan med detta. På så sätt är det tänkbart
att få produktionsaipparaten fullt tagen i anspråk och kapitalet
samtidigt förräntat, d. v. s. den privata företagsamheten kan så till
vida lösa uppgiften, fastän väl att märka endast under
förutsättning av monopol.
Kanske förefaller denna konstruktion mycket konstig och sökt.
I verkligheten spelar den emellertid redan nu en synnerligen stor
roll, särskilt på järnvägarnas område, nämligen i fråga om
godstrafiken, som är den ur alla synpunkter viktigaste delen av
järnvägarnas trafik. Så gott som alla världens järnvägar ha så
beskaffade godstariffer, att fraktsatsen för samma avstånd och
riktning blir olika hög för olika slag av gods, t. ex. högre för mjöl
än för omalen spannmål, högre för järn- och stålvaror än -för
tackjärn och göt, och högre för alla dessa varor än för malm och
stenkol. Anledningen kan icke vara att det kostar järnvägen mer
att frakta exempelvis tackjärn än stenkol, ty proportionen är
uppenbarligen om något den motsatta, att stenkolen tvärtom vållar större
besvär genom avstybbning o. s. v. Anledningen är i stället att
tackjärnet ’’tåP’ en högre fraktsats än järnmalmen eller kolet,
mjölet en högre fraktsats än den omalna spannmålen o. s. v. Detta
är helt enkelt en starkt genomförd prisdifferentiering; det svenska
järnvägsnätet tillämpar exempelvis ett system med icke mindre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
