Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Sturzo, Don Luigi: Krig eller fred?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 DON LUIGI STUR20
Det är en lätt sak att definiera de sociologiska teorier, som ligga
bakom accepterandet av kriget såsom en nödvändig institution.
Den europeiska civilisationen har under sin utveckling funnit upp
och förbrukat en mängd sociala institutioner. Det kan vara
tillräckligt att som exempel nämna feodalismen, polygamin,
livegenskapen, blodshämnden, ’TJ-uds lag’’, den enskildes rättsskipning.
Ett studium av vilket som helst av dessa institut eller principer
visar, att de alla med samhällets utveckling antingen ha undergått
en fundamental förvandling eller helt eliminerats. Själva
motsättningen mellan olika mänskliga intressen eller klasser kunna vi inte
avskaffa. Från den trånga familjekretsen till de största
internationella sammanslutningar komma mänskliga konflikter alltid förr
eller senare att inträda, ty här finns det verkligen anledning att
åberopa den oföränderliga mänskliga naturen. Men allteftersom
samhällsutvecklingen skrider framåt blir det nödvändigt att lämpa
de ofrånkomliga striderna efter samhällets ständigt skiftande
utvecklingsfaser. Även i vår tid finns en dylik tendens.
Efter en dylik återblick är det lätt att se, att krig komma att
finnas, så länge det inte existerar någon auktoritativ internationell
organisation, på samma sätt som den enskilde tog sin rätt, då staten
ännu inte var stark nog att upprätthålla lag och rätt. Nationernas
förbund har just börjat skapa en dylik internationell organisation.
Ännu så länge har man inte kommit över det förberedande stadiet,
vilket bland annat framgår av den skarpa spänningen mellan
Folk-föibundets internationalism och de anslutna suveräna staternas
individualism. En vacker dag kommer man dock att ha nått det
stadium, då de suveräna staternas något trånga perspektiv
övervinnas och besegras.
Man bör naturligtvis inte betrakta denna nationella individualism
med alltför oblida ögon. Den föddes på samma gång som våra
moderna statsbildningar och den tjänade en gång ett socialt nyttigt
ändamål genom att bidra till blodshämndens och andra inre
fejders borteliminerande. Men numera har den redan fullgjort sin
uppgift och är därför inte längre användbar. Den måste ge plats
åt eller gå upp i en förstoring av den kulturella och politiska
sfären och i utvecklingen, av staternas ömsesidiga beroende av
varandra. Det naturliga korrolariet till detta växande ömsesidiga
beroende är erkännandet av att vår tids nationer inte längre äro
absolut självförsörjande och att deras suveräna maktyttringar måste
regleras av ömsesidiga hänsyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
