Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Meyer, Håkon: Arbetarrörelsen i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETARRÖRELSEN I POLEN 231
t. ex. i hög grad förhållandet med den riktning, som Pilsudski
representerar i Polen. Den inskränker parlamentets makt, mot dess
vilja — naturligtvis. Därav sluter man, att den är
antidemokratisk och fascistisk. Slutsatsen är något förhastad. Den polska
riksdagen existerar ju ännu i ordets historiska betydelse. Sejmen
består av 444 medlemmar, och vid valet 1922 funnos 62
partier! En viss förenkling tyckes man kunna finna önskvärd, även
om man icke är fascist. Så mycket mera som sejmen, i likhet
med så många andra av de europeiska parlamenten nu för tiden,
visar sådana uppdelningar, att det är ogörligt att skapa en verklig
fast, parlamentarisk majoritet.
Den andra orsaken är den, att det i Europa också existerar en
annan nationalsocialistisk rörelse än den, som man påträffar i Polen—
Tjeckoslovakien, och denna andra nationalsocialistiska rörelse är
verkligen fascistisk. Det är den, som just i den italienska fascismen
har funnit sin teoretiska grundval, en ytterligtgående reaktionär
rörelse, som på samma gång kallar sig socialistisk och antimarxistisk,
vilken — liksom den italienska fascismen — vädjar till arbetarna
för att vinna de massor, som, besvikna av nederlagen i klasskampen,
vilja uppge klasskampsprincipen och gå samman med kapitalet,
liksom de fascistiska fackföreningarna i Italien göra. Denna rörelse,
som man finner t. ex. i Tyskland, är den verkligt social-reaktionära,
medan den nationalsocialism, som man finner representerad i Polens
och Tjeckoslovakiens nationalsocialistiska partier, är en demokratisk
rörelse, som hämtat sitt namn från den omständigheten, att den i
sin upprinnelse avsåg lika mycket nationell som social frigörelse och
nu, sedan den kommit till makten, känner sig vida mer som en
statsforvaltande än som en klassföreträdande rörelse. Detta kommer
kanske klarast till synes i Tjeckoslovakien, där det
nationalsocialistiska partiets ledare ända sedan den nya statens bildande varit
landets president, och där hans högra hand, utrikesminister Benesj,
fortsätter att vara landets utrikesminister, sedan hans parti utträtt
ur regeringskoalitionen och gått över till oppositionen. Partiets
opposition är emellertid hans excellens presidentens lojala opposition
och partiet har ingenting emot, att dess medlemmar, även i denna
situation, kvarstå på så ansvarsfulla poster i staten. Karakteristiska
för partiets ställning äro ju också sådana drag, som att det vid
re-konstitueringen av den socialistiska arbetarinternationalen i
Hamburg anhöll om upptagande — vilket emellertid icke beviljades —
ävensom den kamp, det för mot uppkomsten av en fascistisk
rörelse i Tjeckoslovakien.
Även om Pilsudskis politik i Polen ingalunda är så klar som
Be-nesjs i Tjeckoslovakien, så är det i alla fall felaktigt att sammanslå
den med fascismen. Kommunistiska meddelanden försäkra också,
att det parti, som kallar sig Polens nationella arbetarparti och som
står utanför arbetarinternationalerna, i all sin utpräglade
nationalism är mera radikalt än Polens socialdemokratiska parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
