Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Händelser och spörsmål - Den nya polska sejmen - Valet i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseb och spörsmål 245
nisterna. Säger man, att de socialistiska och kommunistiska partierna
tillsammans har 90 mandat av sejmens 444 torde man dock komma sanningen
ganska nära.
Hur stort det exakta talet nu än må vara, kan man dock lugnt
konstatera en mycket god framryckning framtför allt av P. P. S. men även av de
mindre socialistiska grupperna. Även på den borgerliga sidan har ju
otvivelaktigt en koncentration av krafterna till regeringsblocket ägt rum. Ännu är
ju emellertid den politiska grupperingen alltför splittrad och labil. Det synes
följa med de nya statsbildningarna. Oftast är det blott de socialistiska partierna,
som ha någon nämnvärd grad av stabilitet, och ibland icke ens de. Det
polska socialistiska partiet synes dock nu ha uppnått en sådan styrka, att
man kan ha rätt räkna med att dess insats i det politiska livet skall bli
värdefull för arbetarklassen. När dess forne medlem och ledare, den litauiske
Pilsudski, begick sin statskupp, var det ett svårt prov oeh att man så lyckligt
genomgiok det, som dessa val visar, kan väl tydas som ett gott tecken.
Välet i ^^^ tredje republiken har haft svårt att bestämma sig för
valsystem. Till 1875 hade man majoritära listval men övergick
Frankrike, enmansval för att 1885 ånyo ta till listvalen för några
år. 1889 är man tillbaka till enmansvalen och där fönblev man till 1919. Då
funderade man ut en särdeles misslyckad kombination av majoritets- och
proportionella val. Väljaren hade att rösta på en lista och fick den absolut
majoritet var samtliga dess namn valda, men i annat fall inträdde en viss
proportionell fördelning. Systemet tvingade till vidsträckta allianser och blev
väl knappast uppskattat av något parti. Det användes dock vid tvenne val,
1919 och 1924, men den sista riksdagen beslöt återgång till enmansval med
omval, ifall ingen kandidat i första omgången uppnådde absolut majoritet,
och det är detta system, som nu tillämpats. Vid omvalet, som fö-rrättas en
vecka efter det första valet (i år den 22 och 29 april), får vem som helst
ställa upp sig som kandidat, oberoende av första valets utfall.
Den franska valrätten är ej särdeles demokratisk, ty hälften av
medborgarna, kvinnorna, saknar rösträtt, fast underligt nog både högern och
vänstern har den på sitt program. Valrättsåldem är 21 år.
De franska partierna är icke lätta att hålla reda i. Så länge man hade
listor gick det väl an, men de isolerade kandidaterna är ofta mycket svåra
att placera rätt och full klarhet om partiställningen får man först efter
deputeradekammarens sammanträde, då partierna hunnit konstituera sig. I
ungefärliga siffror blev emellertid valutgången denna jämförd med valet 1924:
1924 1928 ±
Kommunister..............26 14 —12
Socialistkommunister. 3 2 — 1
Socialister ................105 104 — 1
Socialrepublikaner .. 44 46 +2
Socialradikaler .....140 111 —29
Radikaler....................42 64 +22
1924 1928 ±
Demokrater ........ 14 22 +8
Vänsterrepublikaner .81 94 + 13
Högerrepublikaner .. 104 140 +36
Konservativa ....... 15 12 — 3
Autonomister....... — 3 +3
Icke tillhörande grupp 10 — —10
Samtliga 584 612 + 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
