Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Händelser och spörsmål - Valet i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseb och spörsmål 247
röster, m€n det är mycket väl möjligt, att antalet var något hundratusental
till. I varje fall före-faller det, som om socialisterna icke förlorat röster utan
snarast vunnit.
Det blev ungefär lika många socialister valda nu som förra gången.
Uppgifterna varierar något, men som sammandragen icke stämmer med
detaljuppgifterna i den franska partipressen är det omöjligt att säga vilken siffra,
som är den riktiga. Högerpressen har uppgivit 104.
Man torde således kunna säga, att socialisterna, S. F. I. O. (Section
Fran-caise de 1’Internationale Ouvriére) som partiet vanligen benämnes, hävdat sin
ställning vid årets val och möjligen också ryckt något framåt. Utvecklingen
under de gångna åren, se^an partiet år 1905 på kongressen i Paris enades,
framgår av följande Översikt.
1906 ....... 878,000 1914 ....... 1,397,000 1924 ...... (1,600,000)
1910 ....... 1,106,000 1919 ....... 1,615,000 1924 ...... 1,660,000
Från 1906 till 1919 hade partiets röststyrka således ungefär fördubblats.
Bedan inträffar den kommunistiska söndringen, men trots att kommuniströsterna
nu passerat miljonstrecket, har socialistema icke minskat. För övrigt har en
mindre grupp på partiets högra flygel även separerat. Det var de s. k. franska
socialisterna, som 1919 gick sin egen väg. De har sedermera i maj 1926
sammanslutit sig med socialrepublikanerna till ett parti.
Socialistpartiet är visserligen nu enhetligt organiserat, men man kan inom
det urskilja vissa riktningar, skilda framför allt i taktikfrågan.
Högerfly-geln med Renaudel, Paul-Boncour, Vincent Auriol etc. har varit för ett
samgående med den borgerliga vänstern icke blott till konseljdörren utan därigenom.
Centergruppen, Leon Bloim, Paul Faure etc., har vägrat att ingå i en
borgerlig regering men i och för sig icke ställt sig avböjande mot
regeringsbildning under vissa förutsättningar. Vänsterflygeln med sådana män som
Zyromski, Brac-ke, Compére-Morel närmast motsvarande den gamla gueadistiska
riktningen, lutar mera åt en enhetsfront gentemot borgarblocket. Och till slut
förordar den yttersta vänstern, fåtalig till antalet, under Maurin, bestämt
enhetsfront med kommunisterna.
Socialisterna har sina flesta representanter i mellersta och sydöstra
Frankrike. Uppe i nordväst kan man däremot räkna dem på ena handens fingrar.
Ej heller industridistrikten i nordost, departementet Noi-d, och i öster, i
Elsass-Lothringen, sänder något större antal socialistiska representanter till
deputeradekammaren. I Nord förlorade man för övrigt tre mandat. En del väljare
synes där ha gått till kommunisterna. Så även i departementet Haute-Vienne
i mitten av landet. Där vann även radikala vänstern terräng och resultatet
blev, att socialisterna, som där besatte alla fem platserna 1924, nu blev helt
utslagna. För övrigt är omkastningarna av mindre betydelse.
Det har förts en hel del väsen över att de båda arbetarpartierna ej kunde
gå fram efter en enhetlig taktisk linje vid valet utan bekämpade varandra.
T en del fall hände det väl, att socialisterna drog tillbaka sin kandidat, men
kommunisterna förklarade sig överallt ämna kvarhålla sin även i andra
omgången, om det också skulle leda till en reaktionärs seger över en socialist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
