Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Dan, Theodor: Den bolsjevikiska diktaturens nya fas och den socialistiska arbetarinternationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 theodor dan
kooiflikter och upipfylld av en lidelsefull längtan efter freden:?
bevarande, dock genom sina egna gärningar underlättar
tillstötandet av krigisika komplikationer. Å ena sidan undergräver och
försvagar den den internationella proletära rörelsen, som slår vakt
om freden och särskilt försvarar Sovjetunionens integritet. Å andra
sidan reta dess ibomlbastislka fraser om ’’krigets oundviklighet", dess
vapenskrammel, dess förmätet aggressiva noter, som ge intryck av
en i venkligheten icke existerande makt, blott den krigiska
nationalismen och gynna alla militarismens äventyrare inom landet.
Med alla dessa medel arbetar den bolsjevikiska diktaturen /blott
omedelbart dessa världsimperialismens rovriddare i handom, för
vilka kommunismens bekämpande blott är en välkommen
förevändning att utnyttja det under den sönderfallande bolsjevikiska
diktaturens dk nedtyngda Eyssland för att pålägga det ekonomiska
fjättrar, för att föreviga dess vanmakt och kanske också för att
stycka sönder det.
IV.
Sådana äro framtidsperspektiven för den bolsjevikiska
diktaturens vidare utveckling; de äro lika oroande för den ryska
revolutionen och den ryska ar^betarklassen som för det internationella
proletariatet och för världsfredens sak. Ty såväl själva processen
vid diktaturens ytterligare sönderfallande som även dess följd —
motrevolutionens triumf i Eyssland — komma att bli en ny källa
till reaktionens befästande (xåi krigsfarans ökande i hela världen.
Den enda möjligheten att avvärja denna beklagansvärda utgång
av den stora ryska revolutionen ligger i demokratins seger över
diktaturen genom revolutionens egen kraft och särskilt genom
arbetarklassens krafter. Det tjänar ingenting till att förneka, att
utsikterna till ett dylikt avstyrande av faran för en
motrevolu-tion dag för dag bli mindre, ty den bolsjevikiska diktaturen, som
förlorat varje historiskt berättigande, alstrar genom sin politiska
och ekonomii^ka kurs jämte andra för en motrevolutionär
omstört-ning gynnsamma villkor även den huvudsakliga förutsättningen för
densamma: desorganisation och splittring inom arbetarmassorna,
deras misstro till sin egen kraft, deras politiska passivitet. Den
likgiltighet, varmed de ryska arbetarmassorna mottoigo störtandet
av halvgudarna från i går, Trotzki, Sinovjev, Kamenev o. s. v.,
vittnar blott alltför vältaligt därom. Vem går i god för att en
omvälvning, som avlägsnar de nuvarande halvgudarna, inom dessa
maissor skall utlösa en annan reaktion?
Men ju svårare uppgiften är, med desto större ihärdighet går
den ryska socialdemokratin till dess utförande, desto
samvetsgrannare bemödar den sig att samla alla proletära krafter till
revolutionens försvar och övervinna sin passivitet. Då i stället för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
