Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Fried, Leon: Viktor Rydbergs sociala diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vlk^oa éyöberös éöciålå diktnlltö s87
Revolutionens åskor gåvo genljud också i Sverge, man lade i dagen de
varmaste sympatier för de nationella frihetsrörelserna på
kontinenten och fylkade sig kring jämlikhetens och broderskapets banér.
Det var den nationella demokratins genombrottsår i hela Europa,
en kamp för både politisk och social rättfärdighet. Hur
betecknande för 1848 års män är det inte, när Lassalle skriver till Marx:
"Glöm inte, att du är en tysk revolutionär. Bli inte engelsman!’’
Den fattige jönköpingsynglingen Viktor Rydberg slöt sig med
hänförelse till den revoiutionära strömningen, i synnerhet som han
tillhörde den bekante Johan Sand valls radikala krets och medarbetade
i det av honom utgivna Jönköping-sbladet. Stort inflytande har
han också rönt av sin äldre broder, C. A. Rydberg, som vid sidan
av bagaryrket ägnade sig åt politisk och poetisk verksamhet; i ett
dikthäfte av 1848, Politiska och lyriska kväden av en arbetare, gav
han uttryck åt tidens stämningar.
Den politiskt-socialt-religiösa komplex, som karakteriserar dessa
dikter, är gemensam för 50-talsliberalismen, tyvärr blir den genom
sitt abstrakta väsen ofruktbar för praktisk politik. Liberalismen
saknade också faktiskt ett genomtänkt program. När
representationsförändringen äntligen bragts i hamn 1865, går den svenska
liberalismen att vila på sina lagrar; det är först en senare
generation, som under Karl Staaffs ledning och i intim samverkan
med socialdemokratin skall genomföra den medborgerliga
likställigheten. Man förstår den ärliga indignation, som talar ur Rydbergs
brev till Borchsenius 1879: "Jag (har fått upplefva, huru efter
året 1865, det stora reformåret i Sverige, då adelns och
presterska-pets politiska privilegier afskaffades, det bildat sig en falang af
reaktionära element af sådana, som med den reformen fingo hvad de
ville ha; som voro storordigt liberala intill dess, men sedan de sjelfvo
blifvit tillfredssställde och fått de främsta platserna i samhället,
blifvit till ett reaktionärt parti, som i fariseism, kryperi, idéhat och
själsgemenhet öfverträffar allt, hvad man kunnat vänta. Intet
förbund med dem!’’ Den rydbergska diktningen behärskas helt av
liberalismens politiskt-socialt-religiösa tankesfär, men även här gör
sig programlösheten gällande; den religiösa framtidsvision,
Rydberg gör sig till tolk för, har ej någon reell bärkraft i kampen för
den sociala rättvisans seger. Det är att beklaga, att Rydberg aldrig
trädde i kontakt med socialdemokratin — såväl politiskt som
framför allt religiöst skildes han av oöverstigliga klyftor från den nya
folkrörelsen. Möjligen skulle dessa ha kunnat överbroas, om han vid
tiden för den svenska socialdemokratins genombrottsår varit
politiskt verksam. En Rydberg, som under 80-talet varit bunden vid
dagens politiska strider, skulle både som skald och personlighet ha
kunnat bli en ovärderlig tillgång för vårt politiska liv, även om
han inte blivit en Björnson. Det är möjligt, att under sådana
förhållanden medborgarsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
