Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Fried, Leon: Viktor Rydbergs sociala diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 leon fbikd
ror (1881) och bär samma pessimistiska prägel. Den Nero, som
här tecknas, är en idealist, vilken livet gjort hård och grym; han
hade velat förvandla sina undersåtars tillvaro till en enda fest,
där inte ens slaven skulle bli lottlös, men misslyckats. Nu
nedkallar han Zeus’ blixt över det ruttna samhället med dess strebrar
och smickrare. I sitt hat till härskaren över denna lumpna värld
visar sig Nero befryndad med Prometevs. Man skulle ha rätt att
förvånas över denna Nerokarakteristik, om man ej från Eomerska
kejsare i marmor kände till den sympati, tyrannen trots allt lyckats
avvinna Rydberg: han ser i Nero offret för en depraverad
omgivning och omtalar med värme hans inskridande mot gladiatorspelen.
Samtidigt som Rydberg diktade Prometheus och Ahasverus, var
han fördjupad i förstudier till de föreläsningar, han skulle hålla
på hösten 1877. I dessa har han på grundval av Leibniz’,
Schopen-hauers ooh Hartmanns filosofi behandlat optimism och pessimism;
ehuru han själv tar ställning till förmån för den förra gentemot
tiden modefilosofi, har man dock det intrycket, att han lyckats
vida bättre karakterisera pessimismen än bekämpa den.^ Dessa
studier, som betytt mycket för Prometheus och Alhasverus och också
spåras i Klockorna (1881), ha även haft inflytande på den
rydbergska diktningen ett årtionde senare. Åttiotalet tog andra vägar än
dem, Rydberg drömde om. Rydberg var för starkt bunden vid sin
kristna åskådning för att kunna se, att 80-talet i själva verket var
djupt idealistiskt, ehuru det räknade med reella faktorer. För
honom betydde ’’materialismens" utbredning vägen till
civilisationens undergång. Kristendomen viker steg för steg tillbaka för
evolutionsläran, d. v. s. den naturvetenskapliga synen på
människosläktets utveckling — samtidigt härmed ökas det sociala förtrycket.
Vad skall väl nu hålla de maktägande tillbaka ? Inte minst smärtar
det honom, att arbetarna själva göra upp räkningen med den
religiösa traditionen. Optimisten blir alltmer irriterad av
"pessimistiska hugskott". Liksom Byrons, Heines och Lenaus världssmärta
till stor del var betingad av den politiska reaktionen, påverkar
tidens "storindustriella utveckling" den rydbergska världssmärtan.^
Det är därför endast naturligt, att hans filosofiska föreläsningar
åter bli aktuella för honom under hans diktnings senare skede,
helst som han i sina estetiska föreläsningar vid 80-talets slut berör
närliggande problem. I hans filosofiska föreläsningar hade
kristendomen triumferat över det materialistiska betraktelsesättet. Så
sker nu också i hans diktning. I Grubblaren (1890) står den natur-
^ Av stor vikt för vad som sagts i samjband med Prometevs ocJi Ahasvenis,
är don passus i dessa föreläsningar (II, s. 25), där Eydberg talar om
’’Rysslands ansträngningar att lösa den orientaliska fråigian".
2 Jfr Kulturhistoriska föreläsningar, III, s. 277 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
