Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Hansson, Sigfrid: Arbetsgemenskap och samförstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetsgemenskap och samförstånd 327
kraft, i förening med ett fritt meningsiutbyte rörande väsentligheter,
varpå det kan baseras. Detta kan med största gagn uppnås under
direkta förhandlingar med det dubbla syftet: återställandet av
industrins välstånd och en motsvarande förbättring av befolkningens
levnadsstandard’
Här har alltså en av de mest inflytelserika arbetsgivargruppema
i en av världens största industriländer oförbehållsamt erkänt
nödvändigheten av fitt arbetarna genom sina fackliga sammanslutningar
beredas möjlighet att befatta sig med företagens, industriernas
och näringslivets angelägenheter. Ett sådant erkännande från de
svenska arbetsgivarnas sida, följt av ett praktiskt handlande är
en av de främsta förutsättningarna för att syftet med denna
konferens skall kunna förverkligas.
Sannolikt kommer häremot att göras den invändningen, att
förhållandena i England icke utan vidare kunna jämföras med
förhållandena i vårt land, och att det engelska initiativet bör ses mot
bakgrunden av de exeptionella svårigheter, vari vissa av de
brittiska industrierna råkat till följd av de av världskriget vållade
rubbningarna på den inhemska otch internationella marknaden. Det
svenska näringslivet har det visserligen även bekymmersamt, men —
skall man kanske säga — svårigheterna här hemma äro i allmänhet
icke av det slag, att de skulle kunna övervinnas genom att arbetarna
och övriga i företagen anställda tillerkännas rätt att utöva inflytande
ifråga om företagens skötsel. Naturligtvis kan det inte bestridas, att
denna invändning innehåller en hel del sanning. Men den kan
säkerligen icke betraktas som avgörande eller slutgiltig. Det förhåller sig
nog ändå så, att företagen numera, trots den högt uppdrivna
mekaniseringen, äro i behov av icke blott arbetarnas händer och armar
utan även deras hjärnor. Man gör sig icke skyldig till en
överskattning av de andliga tillgångar, som vår tids arbetarklass förfogar
över, om man säger att det voire ett slöseri om dessa icke toges
tillvara även i den ekonomiska och industriella utvecklingens tjänst.
Ett utbyggande av arbetsgemenskapen på detta sätt skulle icke
innebära ett underkännande av den av den moderna
produktionsapparaten betingade funktionella arbetsfördelningen eller ett uppgivande
av det på personlig duglighet och speciell utbildning grundade
ansvaret. Det skulle däremot vidga basen för samhörigheten samt
väcka och utveckla ansvarskänslan hos dem, som hittills varit
avstängda från så gott som varje möjlighet att göra sig förtrogna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
