Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1928 - Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får visa vad han vill ha sagt. Tendensen är levande och
övertygande.
Vilken mästerlig teknik visas inte redan i de första raderna,
där Tolstoj utan vidare kastar sig in medias res! Inga preludier
och inledande beskrivningar — med ens är man mitt uppe i
händelserna. Och hur utomordentligt inträngande är inte
människoskildringen i denna roman! Vilka inspirerade naturskildringar
innehåller inte denna bok!
Den etiska tendensen har varit bestämmande för Tolstoj, han har
velat visa de ödesdigra följderna av ett äktenskapsbrott. Anna
Karenina lider av sitt äktenskap med den torre, odräglige och
karriärhungrige pedanten Karenin. Så möter hon sitt öde, den
ytlige men charmerande och fulländade världsmannen greve
Vronsky, och ett kärleksförhållande uppstår mellan dem. Den erotiska
passionen blir allt större och allt ödesdigrare, för att slutligen
resultera i Anna Kareninas självmord.
Man skulle kunna tro, att denna händelse verkade konstruerad
och vore svår att tro på. Så är dock inte fallet. Med utomordentlig
logik har Tolstoj skildrat den successiva utvecklingen. Det finns
ingenting av den vanliga erotiska romantiken hos honom. Han
har inte glömt bort ett faktum, som annars inte brukar få spela
någon roll i historier av detta slag, Anna Kareninas barn. Det
är detta barn, som hon inte kan glömma, inte lämna, och det är
det förhållandet, som blir så ödesdigert för henne.
Föräldrakärleken och föräldraansvaret betydde oerhört mycket för Tolstoj, och
det är just där man har att söka en stor del av hans etiska
allvar.
Parallellt med denna tragedi löper en annan händelse av ljusare
och lyckligare karaktär, Levins och Kittys historia. Levin
representerar Tolstojs eget moraliska och sociala patos, och han är på
många punkter ett tämligen troget självporträtt, såväl vad utseende
och uppträdande som inre egenskaper och idéer angår. Levin
finner sitt livs lycka i kärleken till hustru och barn, i arbetet för
att förbättra sina underlydandes förhållanden och i pliktuppfyllelse
och vardagligt arbete på sitt gods. Man skulle kunna säga, att
hans livsideal är en av nödvändigheten orsakad begränsning med
bibehållande av de stora vyerna, framför allt i fråga om kravet på
sedlig fulländning av sig själv och ansvarskännande arbete för
medmänniskornas bästa. Hans äktenskap blir trots en del mindre
oenigheter lyckligt. Tolstoj har här velat visa på betydelsen av
ett sunt och naturligt liv, främst präglat av arbete, vardagliga
omsorger och inte minst äktenskaplig trohet.
Tolstoj hade de största yttre förutsättningar för att bli en
lycklig människa. Han var frisk som få och hade en oerhörd
arbetsförmåga, en lycklig familj och en stor förmögenhet, som tillväxte
oavbrutet, inte minst genom de inkomster hans författarskap gav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
