Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Sprengel, David: Voltaire & Rousseau och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 david sprengel
Men sedan nästan precis ett år, sedan den 26 april 1725, är han i
lära hos ett oaktat sin ungdom ganska präktigt, befullmäktigat
ombud för det värdiga, välbeställda borgerskap, som dock i alla fall
på ort och ställe finnes för att företräda hierarkiemas, den heliga
konstituerade ståndsindelningens, idé. Ingen kan hängivnare än den
vildsinte tjuguårige gravörmästaren Abel Du Commun omhulda
traditionernas råaste stränghet och pålitligare dagligen och
stundligen handhava Herrens tukt och förmaning, när det gäller att
misshandla ett utsvultet och förskrämt, försvarslöst barn. Med nästan
matematisk visshet kan det därför antagas, att Jean Jacques
Rousseau pryglades av mäster Du Commun eller hans gesäller samma
dag i Geneve, som Voltaire pryglades av Eohans drängar i Paris.
Ett mera påfallande motstycke till tablån med Voltaires
värj-attacker mot den bålde chevalieren kan man emellertid erhålla, om
man låter Rousseaus far vara målsman och ställföreträdare för sin
son. Ungefär tre år förut, nogare bestämt den 9 oktober 1722, möter
mäster Isaac Rousseau, urmakare och dansmästare, på rue des
Orfévres i Geneve en officer Pierre Gautier, ’’kapten i fransk tjänst
och med släktförbindelser i rådet’’ enligt Jean Jacques, i
verkligheten f. d. kapten i konung Augusts av Polen livgarde och deltagare
i krigen med Karl XII. Med denne kapten och krigsman, nära och
på mångfaldiga vis befryndad med republikens högste styresmän, har
mäster Isaac under sommaren, omkring den dag, den 28 juni, då
Jean Jacques fyllde tio år, haft ett stormigt mellanhavande utanför
staden, varvid Isaac ansåg, att kaptenen brustit i tillbörlig
aktning mot honom. Redan den gången har han siktat på honom med
sin bössa och skrämt officeren, som kämpat mot Karl XII, att ta
till benen. Ännu gror det dock i honom; och nu, när han upptäcker
honom inne-på Guldsmedsgatan i Geneve, rusar han fram mot
honom och ställer sig och stirrar honom oawänt i synen en lång stund.
Till slut samlar militärpersonen allt sitt mod och mobiliserar sina
andliga resurser till en interpellation, som är avsedd att vara
sarkastisk mot den modeste medlemmen av ur- och
nipperhandlar-nas skrå:
— Varför mönstrar ni mig så där? Vill ni kanske köpa mig?
Det skulle han dock icke ha gjort; mäster Isaac hugger honom i
armen, släpar honom med sig och säger:
— Inte ett ord! Följ med, så gå vi utanför staden och göra upp
det här med värjan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
