Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Kämpe, Alfred: Föreningsrättsstriden i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föekninqsrattsstriden i norbland 447
Ehuru allt hopp var ute — sågverksägarna voro alltjämt lika
omöjliga att komma till rätta med, för övrigt ytterligare
konserverade av dr Frans Kempe, som i en intervju med Dagen understött
deras mening — framlämnade kommitterade sedan även Hjalmar
Branting resultatlöst besökt platsen, å arbetarnas vägnar följande
motförslag:
’’Distriktets sågverks- och brädgårdsarbetare tillerkännas rätten att genom
sina föreningar tillhöra Svenska Sågverks- och Brädgårdsarbetarförbundet med
de villkor, att förbundsavdelningarnas stadgar, vad rör detta distrikt, omarbetas
så, att det är tydligt angivet, att varje lokalavdelning äger rätt att själv
underhandla med arbetsgivaren och även efter underhandlingen själv besluta
om antagandet eller förkastandet av de genom underhandlingarna vunna
medgivandena samt att bestämmelser göras om skiljenämnds avgörande i händeiso
av överenskommelse mellan vederbörande ledning oeh förvaltning ej kan
träffas.’’
Förslaget åtföljdes vidare av protokollsutdrag, som visade, att
förbundet som sådant ej vore socialistiskt betonat oeh att L. O.
politiskt sett ej tillhörde socialdemokratiska arbetarpartiet (de anslutna
fackföreningarna behövde ej ansluta sig till partiet förrän år
1901). Men arbetsgivarna voroi ändå ståndaktiga i sin
herostra-tiska uppfattning och fordrade full och ovillkorlig underkastelse.
Svälten tvingade också arbetarna för andra men troligen sista
gången in under ofrihetens förslavande förhållanden. De hade
mött för många förrädare inom egna led och för litet förståelse och
sympati utom dem. Organisationerna voro ännu föga bärkraftiga i
landet. Visserligen telegraferade Tom Mann från England och
lovade understöd, men man lever inte på löften och fraser en dag ens.
Vid midsommar höllos avvecklingsmöten å Hörningsborg. Inför
omkring ettusen personer talte J. A. Henricsson och redogjorde för
konflikten från början till slut. Största skulden till nederlaget välte
han på Skönviks, Östrands och Mons föreningar, som svikit redan
från början. Vidare framhölls den omständigheten, att vid
blockadens början övriga arbetare i många fall ej gjort sin plikt utan
uppträtt mindre solidariskt och modigt. Dessutom hade en mängd
lant-bor tillhandagått sågverksägarna som förrädare, men ändock, ansåg
talaren, vare sågverksherrarnas seger en pyrrhusseger. Dagen därpå
skrev Gottfrid Fröseli i Sundsvalls Dagblad:
’’Men de, som förlorat, då de trodde sig vinna, det är, dess värre, vär orts
arbetsgivare. Vi sade, ’dess värre’, och vi kunna endast beklaga, att de
trampat ned en möjlighet. Vi vilja ej kalkylera över, hur lång tid, som kan åtgå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
