Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Lindhagen, Carl: Vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vildmaekek 461
de industriella lönearbetarna se skumt på kulturområden, som ej
lig,ga inom deras hank och stör.
Ett sådant försummat område är jordfrågan med dess många
utgreningar. Må vi besinna, att samhällets och individernas
tillvaro är byggd på jord och arbete.
Hjalmar Branting trodde en gång, att industrifolket och
jordfolket inom arbetarklassens klientel måste bilda skilda
sammanslutningar. Dessa skulle väl samarbeta men var för sig tillvarataga
sina speciella intressen. En sådan uppdelning kan icke vara
lycklig och vi äro många, som med övertygelse verkat för en
sammanhållning.
Det ser emellertid ut som om Branting skulle få rätt. Efter
det liberala återtåget i jordfrågan ha visserligen
socialdemokraterna ensamma krävt något väsentligt. Men jordens aktualiteter
framstå icke för ett industriellt parti såsom dess närmaste
angelägenhet. Insikten och entusiasmen räcka icke till. Detta är
förklaringen till att vederbörande föllo för frestelsen att i det
politiska spelet på senaste tider överlämna lösningen av jordfrågorna
såsom bytesmedel åt högerpartierna. Sammanbrottet i följd därav
beseglades vid 1928 års riksdag.^ Nedan skall i sammanhang med
socialiseringsfrågan detta sammanbrott något ytterligare belysas.
Partiets valapparat i press och föredrag hava även vid valet,
trots föresatser i manifest och valbroschyrer, undanskjutit och
försummat jordfrågan, om än ej i lika hög grad som andra partier.
Vilket försummat fält är icke också fredsfrågan? Parlamenta-
^ Niägra av författarens huvud-motioner i jord fr ägan under perioden 1900—
1928: I andra kammaren: 1898 (lapparnes rätt), 1900 nr 167 (vattenkraften),
1901 nr 142 (norrlandsfrågan), 1907 nr 146 (mot jordmonopol i mark,
vattenfall, gruvor och skogar), nr 147 (norrlandslagstiftningens utsträckning till
övriga riket) och nr 162 (skogsvården) ; 1908 nr 211 (kronans jorddonationer) ;
1913 nr 266 (expropriation) ; 1914 nr 176 (skatt å jordvärde) ; 1915 nr 137
(vattenrätten) och n:r 180 (enhetlig planläggning av jordfrågan). — I första
hammaren: 1920 nr 135 (förvärvsförbud för enskilda spekulanter), nr 208
och 209 (lapparnes representation) ; 1921 nr 82 (ensittarlagen), nr 86
(bolags-förbudets utsträckning till hela riket) ; 1921 nr 87 (fideikommiss) ; 1923
nr 131 (kolonisation genom fideikommiss) ; 1924 nr 87 o. f.
(jordkommissionens förslag) ; 1925 nr 162 o. f. (återtåget i jordfrågan, rikets kolonisation,
förbättring av ofullständiga jordbruk m. m.) och nr 283 (förbudslagen) ; 1926
nr 241 o. f. (delning av jord på landet) ; 1927 nr 161 o. f. (ropet från Kalix
älv och akties3^stemet m. m.), nr 301 o. f. (sociala arrendelagen) och nr 345
(malmavtalet) ; 1928 nr 186 (kronans inlösningsrätt till Norrbottens stora
malmfält), nr 200 o. f. (diverse jordfrågor), nr 268 o. f. (egnahemsverksamheten)
och nr 206 (lappars bosättning). — Jfr. även reservationer i
kommittébetänkande, utgivna skrifter m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
