Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Lindhagen, Anna: Religionsundervisningen i skolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 cabl lindhagen
icke lönar sig att spörja, avhålla sig från sysslandet med religiösa
frågor.
För de kristna skulle det vara ett stort lidande om deras barn
icke finge åtnjuta kristendomsundervisning; — men det är ett lika
stort lidande för dem, som eftersträva den religiösa förnyelsen —
och just dessa avstå oftast, även om de kommit till märkliga och
tillfredsställande resultat i sitt sökande, från fastslåendet av
trossatser och bildandet av trossamfund — det är ett lika stort lidande
för dessa att veta sina barn icke blott löpa risken att få dogmer
inpräntade, som de själva för länge sedan lösgjort sig från, utan
också kunna få dem inpyrda med likgiltighet för allvarligt
sökande.
Den religiösa nydaningens representanter tillhöra icke endast vår
tid; de hava som bekant framträtt inom alla tider. Om man
endast tänker på dem, som verkat efter kristendomens uppkomst,
erinrar man sig namn sådana som Seneca, Marcus Aurelius,
Gior-dano Bruno, Spinoza, Rousseau, Emerson, Walt Whitman, Guyau,
Maeterlinck m. fl. Volymer skulle behövas för att uttömma detta
rika, ämne. Sverge har emellertid att uppvisa en personlighet som
på detta område gjort en övermåttan stor insats. Det är Ellen
Key. Låt mig bifoga några uttalanden som visa detta:
Livslinjer: kap. Evighet eller odödlighet. ’’För en äkta
mystiker är den egna själens tillväxt en upplevelse, han kan iakttaga
och påverka. Han upparbetar därmed nya krafter och skapar nya
tillstånd hos sig själv. Men ej allenast på medvetandets, nej, än
mera på det omedvetnas väg växer själens makt. Och mystikern
erfar därunder det innerliga sambandet med det hela, det
samband, som innebär känslan att jaget, världsalltet, Gud äro ett, det
samband i vilket människans oroliga hjärta slutligen finner ro.
För denna nya, av evolutiondsm närda, mystik hör mycket av
den äldre till det övervunna. Såväl tankeriktningen som
känslobetoningen är en annan. Den nya mystiken är icke
världsfrån-vänd utan världsfamnande, utgår ej från livets värdelöshet. utan
från dess värde, dödar ej begären men besjälar dem. Gemensam
med den äldre mystiken är emellertid vissheten, att det är
själstillståndet, icke begreppen, som i fråga om fromheten är det
avgörande.
––-Livet måste förlora sin höghet, när det anses som
ett fängelse, vars port upplåtes med döden, där människans stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
