Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7-8, 1928 - Möller, Gustav: Fackföreningsrörelsen och lönenivån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fackföreningskörelsen och lönenivån 497
under åi’en 1920, 1922, 1923 och 1925 över 91/2 miljoner kronor,
lockouterna under samma år i fackligt understöd ej mindre än 131/^
miljoner kronor.
Det har med andra ord stått kamp och hård kamp under nästan
alla dessa år. Den högre lönenivån har alltså ingalunda infunnit
sig av sig själv bara därför att industrin kunde bära den.
En automatisk skruvning av lönerna uppåt uppstår överhuvud
taget icke, om ej högkonjunkturen visar en så stor våldsamhet, att
de olika industrierna på allvar konkurrera om all tillgänglig
arbetskraft, så att arbetslösheten försvinner. En sådan
högkonjunktur ha vi emellertid under dessa år icke haft i vårt land. Tvärtom
har arbetslösheten varit konstant och nästan stationär, den har
också varit större än vi varit vana vid, om man undantager
verkliga kristider. Så tillvida har det ekonooniska livets egen
gestaltning icke i och för sig drivit lönenivån i höjden. Om man härtill
lägger en naturlig benägenhet hos arbetsgivare, vars företag ge
ringa eller ingen avkastning, att rädda sig med anlitande av den
enklaste utvägen, vilken i regel består i lönesänkning; om man
vidare erinrar sig hur de svenska nationalekonomerna ständigt
predikat att den svenska lönenivån är för hög — beviset har ansetts
ligga i den kvardröjande arbetslösheten — samt slutligen hur de
politiska riktningar i vårt land, som själva anse sig såsom
näringslivets egentliga representanter, monotoait jämrat sig över de
"oskäliga arbetslönerna’’ och med ett patos som gett intryck av
trosvisshet förklarat, att den svenska företagsamheten skulle för all
framtid hämmas, om ieke arbetslönerna sänktes — så kan man
lugnt påstå, att om företagarna och kapitalisterna haft makt som
de haft vilja, så skulle den svenska arbetarklassens
levnadsstandard nu snarare ha befunnit sig under förkrigsnivån än som den
gör ligga ett gott stycke ovanför.
Vad är det då som icke blott motstått alla de krafters samlade
makt, vilka pressade nedåt, utan t. o. m. emot dem drivit lönenivån
i höjden. Det kan icke finnas något som helst tvivel om den saken:
det är den svenska fackföreningsrörelsen. Aldrig har
fackföreningsrörelsens betydelse för ett lands arbetarklass framstått i ett klarare
ljus än i socialstyrelsens senaste lönesifPror. Dock icke en
fackföreningsrörelse vilken som helst utan en stark, en väl sammanhållen,
av sina solidaritetsplikter genomsyrad och utan all äventyrslystnad
ledd fackföreningsrörelse.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
