Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Vanner, Alfr.: Arvsskatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5l>
ALFR. V ANNER
utjämnande syfte med att dra in till staten de produktionsmedel,
som befinner sig i de producerandes egna händer, eller med att
skattlägga livets nödtorft över huvud.
Vad socialdemokratin vill och strävar efter är däremot att lägga
hinder i vägen för de stora och jättestora förmögenheternas alltjämt
fortgående tillväxt, såvitt detta kan göras, utan att försörjningen
för folket i sin helhet därigenom minskas. Vad den vill är att göra
de arbetande själva till ägare, direkt eller indirekt, av
produktionsmedlen och att avskaffa fåtalets kontroll av nationens förmögenhet
och egendom. Och man trodde sig lia funnit en framkomlig väg i
arvsskatten och önskade få de eventuella möjligheterna utredda. Men
man önskade icke binda sig för några på förhand utstakade linjer
utan ta det som visade sig göra mesta nyttan och minsta eller ingen
skada. De misstolkningar, som denna som det synes vällovliga
avsikt blivit utsatt för, gör det nödvändigt att precisera en tankegång,
som möjligen kan läggas till grund för en diskussion.
Vår nuvarande arvsskatt utgår efter en skala, som stiger från
0,7 5 procent på en tillkommande arvsandel av 1,000 kronor upp till
10 procent för andel, som överstiger 1,000,000 kronor. Detta i klass I,
som gäller för arvtagande make eller avkomling. I övriga klasser
är skalan brantare. Skalan för klass I återges i Tabell I.
En dylik beskattning fyller mycket dåligt de krav, man kan vilja
ställa på en arvsskatt, som icke blott skall tjäna att dra in en viss
summa till statsverket utan också verka utjämnande på
förmögen-hetema. Ur den synpunkten är det skäligen meningslöst att
skattlägga småbeloppen på ett eller annat tusental kronor och <Je ger väl
förresten ej heller så särdeles mycket till statskassan. Å andra sidan
är 10 % en alltför låg maximisiffra, för att skatten på något sätt
skulle kunna hejda en ur samhällets synpunkt alltför stark
kapitalackumulation på en hand.
Vår nuvarande skala är uppbyggd med hänsyn till det arvsbelopp,
som arvtagaren erhåller. Man kan ju emellertid också tänka sig,
att man i stället lägger skatten på den odelade arvsmassan, alltså
räknar ut skatten innan arvet skiftats. Det blir då en något hårdarc
skatt, men dock icke så förfärligt mycket hårdare. Om man får
dela 100,000 eller 90,000 kronor betyder dock icke allt. Det
förefaller därför som om man utan större betänkligheter borde kunna
övergå från den enskilda arvsandelen till att räkna skatten på hela
den efterlämnade arvsmassan. Så har i det följande skett. Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
