Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1929 - Vanner, Alfr.: Arvsskatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
AttfR. VANNtitt
Men det synes lämpligen kunna ske genom bibehållande av en skatt,
som liksom nu utgår av arvtagaren. Denna skatt kan då hållas
lägre, t. ex. stanna vid högst tio procent eller något dylikt.
Någon dylik beskattning av den enskilda arvslotten bör dock icke
ifrågakomma för barn eller efterlevande make och möjligen icke
heller för föräldrar; dessa arvsdelar blir beskattade genom den skatt,
som tankes utgå på den totala arvmassan. Men vill man hårdare
drabba den som haft mindre samhörighet med arvlåtaren än dessa
närstående, kan det som sagt lämpligen ske genom en särskild skatt
på den enskilda arvslotten.
Givetvis måste man, om man vill använda skatteskalor, som stiger
till ovan angivna höjd, också inrycka bestämmelser om att viss
tid måste förflyta mellan arv av samma förmögenhet för att skatten
i sin helhet skall kunna utgå. Det skulle annars kunna medföra
en obillig hårdhet i många fall, då arvtagaren efter kort tid i sin
tur dog och förmögenheten ånyo skulle beläggas med arvsskatt,
Man kan härvid tänka sig både hel befrielse från arvsskatt eller
viss nedsättning.
Vid differentiering torde även bestämmelser böra finnas om hur
man skall förfara, ifall förmögenheten eller del därav gått förlorad
och detta berott på omständigheter, som kan berättiga till lindring.
De ovan anförda skalorna avser givetvis icke att visa det enda
lämpliga och avsedda. Det kan visst diskuteras både möjligheten att
mildra och skärpa dem. Vad som avsetts är endast att visa principen
sådan jag själv tänkt mig den och jag tror sådan även de
socialdemokratiska motionärerna vid förra riksdagen tänkt sig den. Den
är att betydligt mildra arvsskatten på de mindre förmögenheterna
men också att skärpa den på de större och i all synnerhet på de
största. Den vägen lär icke innebära några faror för deri
samhälleliga ekonomin utan tvärtom. Vad man sedan vill använda de
inflytande medlen till är en senare fråga. Jag för min del har förut
deklarerat, att det kan vara motiverat att låta en del av skatten
bidraga till täckning av de löpande statsutgifterna och i stället
minska andra mindre lämpliga skatter samt att fondera en del, en
fondering som mycket länge kan ske i form av avbetalning på
statsskulden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
