Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Händelser och spörsmål - Underhusvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
HÄNDELSEB OCH SPÖBSMAL
centuella andelen av valmanskåren eliminerar emellertid denna tillfällighet och
visar bättre det förändrade styrkeförhållandet. Man bör dock ha i minnet,
att det olika antalet kandidater vid de båda valen naturligtvis inverkar en
hel del. Det är särskilt liberalerna, som denna gång hade ett betydligt större
antal kandidater än vid förra valet, över 500 mot omkring 340 förra gången.
Dessa i många fall rösträkningskandidater höjer givetvis slutsummorna
betydligt.
I London vann arbetarpartiet 16 platser men röstsiffrornas ökning är
skäligen obetydlig. Liberalerna har dragit till sig en stor mängd röster utan att
förmå öka sin representation — de har tvärtom förlorat och är nu endast
två kvar. Trekantsvalen har således kraftigt gynnat arbetarpartiet, som nu
lagt beslag på större delen av östra och norra London och gjort avsevärt
intrång öven i söder och väster. De sydligaste och nordvästra kretsarna är
dock ännu tämligen kompakt konservativa.
Den stora mandatvinsten faller emellertid på det egentliga Englands
städer med en ökning av 69 från 52 till 121. Här kommer också en kraftig
röstökning. Större delen av förlusten drabbar högern men också liberalerna
har tappat ett par mandat. Det var givetvis i dessa industrikretsar
arbetarpartiet hade sin stora tjangs och antagligen motsvarade resultatet även ganska
högt spända förväntningar. I det sedan gammalt solitt konservativa Birmingham,
chamberlainskt i alla väder, lyckades arbetarpartiet först vid valet 1924 få
en representant vald och någon liberal har där icke funnits sedan 1885, fast
då var förstås alla de dåvarande sju representanterna liberala. Nu förlorade
man visserligen den 1924 erövrade kretsen men erövrade i stället sex nya
eller hälften av samtliga. På ett hår när räddade sig utrikesministern Austen
Chamberlain — 43 röster — och brodern Neville räddade sig endast genom
att byta krets. Bradfords alla representanter är labour och i Bristol fyra
av fem. I Liverpool är det sämre — endast fyra av elva. I det förr i tiden
konservativa Manchester lyckades labour tidigare tränga sig in och har nu fem
av tio eller åtta av tretton, on\ man räknar dit det intilliggande Salford.
I Sheffield har man fem av sju. Londons nordöstra förstäder, West Ham,
East Ham, Leyton, Walthamstow, Tottenham och allt vad de heter, röstade
nu samt och synnerligen för labour.
På ett sätt faller arbetarpartiets vackraste framgång på Englands
landsbygd. Visserligen blev mandatvinsten där blott 31, men röstökningen var
där störst och likaså den relativa förbättringen. Den starkaste ställningen
har man först och främst i de mera industrialiserade trakterna och då
huvudsakligast i ett något så när sammanhängande område, Lancashire, västra
Yorkshire, Nottingham, Derby, Stafford samt i Durham, kolgruvedistriktet uppe
i nordöst, dar labour nu för första gången tagit samtliga elva platser. Även
liberalerna har erövrat ett antal mandat, 18 stycken, på den engelska
landsbygden, men de var också våldsamt underrepresenterade f öira gången. Deras
vinster faller på Cornwall nere på den sydvästligaste udden samt på östra
England. Däremot är hela södra England, med undantag för Cornwall, alltså
Devon, Dorset, Somerset, Wiltshire, Hampshire, Surrey, Kent, Sussex, Middlesex
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
