Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1929 - Händelser och spörsmål - Underhusvalet - Valet i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
249
den största absoluta majoriteten: 28,794 röster. Även Baldwin och Lloyd George
valdes med stora majoriteter. Alla tre partiledarna har sina barn med sig som
underhusmedlemmar: MacDonald en son, Lloyd George en son och en dotter,
Baldwin en son, som dock representerar arbetarpartiet. Henderson har två
söner invalda. Mosley har sin hustru, lady Cynthia, dotter till den konservative
lord Curzon, med sig, även hon vald för labour.
Det konservativa nederlaget ledde givetvis till regeringen Baldwins avgång
och till bildande av en arbetarregering. Den kom att bestå av följande
kabinettsministrar: premiärminister J. Ramsay MacDonald, finansminister
Snow-den, inrikesminister Olynes, utrikesminister Henderson, koloniminister Sidney
Webb, minister för Indien Wedgwood Benn, krigsminister Tom Shaw,
luftminister lord Thomson, sigillbevarare J. H. Thomas, lordpresident lörd
Parmoor, lordkansler Sankey, hälsovårdsminister Greenwood, arbetsminister miss
Bondfield (Englands första kvinnliga kabinettsledamot liksom hon i den förra
arbetarregeringen var den första engelska kvinnliga ministern över huvud taget),
jordbruksminister Noel Buxton, undervisningsminister Trevelyan,
handelsminister Graham, sjöminister Alexander, minister för Skottland W. Adamson och
minister för offentliga arbeten Lansbury. Kabinettet består således av 19
medlemmar mot 21 i den konservativa regeringen och 20 i föregående
arbetarregering, övriga viktigare ministerposter är besatta på följande sätt: kansler
för hertigdömet Laneaster Mosley, attorney-general Jowitt, solicitor-general
Melville, pensionsminister Roberts, transportminister Momson, postminister Lees
Smith, paymaster-general lord Arnold och gruvminister Ben Turner.
För några veckor sedan förrättades val till den belgiska
deputeradekammaren. Närmast föregående val förrättades år 1925
och mandattiden utgick i år. Valsättet är proportionellt.
Landet är indelat i 30 valkretsar, som väljeT mellan 3 och 26 representanter. Det
vanligaste är dock 4 à 7. Vid proportionella val i dylika förhållandevis små
valkretsar blir resultatet lätt, att de större partierna blir överrepresenterade.
För att råda bot på detta kan man ju använda olika metoder för
utjämning. I Belgien har man gått den vägen, att man tillåtit listförbund mellan
listor i olika valkretsar, som dock skall ligga inom samma provins. Det är
alltså ej som hos oss fråga om allianser mellan skilda partier inom samma
valkrets utan om sammanräkning av partiernas röstetal inom mer än en krets.
Först tillsättes mandaten inom en valkrets så långt det går. Varje parti får
ett mandat för var gång valdivisorn går upp i partiets röstsumma och
val-divisorn är då totalantalet TÖster i kretsen dividerat med antalet av dem
som skall väljas. De platser, som på detta sätt ej blir besatta, fördelas
sedan med hänsyntagande till de förekommande, listförbunden. I några fall
kan denna möjlighet till listförbund visserligen ingen större verkan ha, ty
provinserna Limbourg och Luxembourg består vardera av blott två valkretsar,
som väljer 3 à 4 representanter men i andra fall finns ganska stor möjlighet
till utjämning. Provinsen Brabant t. ex. väljer 37 och provinsen Hainaut
31 representanter.
Valet i
Belgien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
