Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Radaceanu, Lothar: Arbetarrörelsen i Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
LOTHAR RADACEANU
följde också västerländska idéer över gränserna och då i synnerhet
den stora franska revolutionens idéer. I en handvändning uppstod
i furstendömena en mäktig självständighetsrörelse parad med en
liberal-revolutionär ideologi. Ett halvt århundrade senare trädde
Rumänien in i den europeiska gemenskapen såsom en efter den
västeuropeiska bourgeoisins alla regler organiserad självständig stat.
Men det gamla kungariket Rumäniens gränser sammanföllo icke
med det rumänska folkets gränser. I Ungern bodde sedan
urminnes tid miljoner rumäner och befolkade där Siebenburgens, Banatets
och de ungerska gränsområdenas byar och småstäder. I det av
Österrike rövade Bukovina funnos massor av rumänska bönder på
den rumänska statsbildningens ursprungliga områden; i det av
Ryssland rövade B essarabien delade miljoner rumänska bönder det
under tsarens knutpiska suckande hundramil joner folkets hårda lott.
I fyra olika riken, under fyra olika traditioner och i fyra olika statliga
organisationsformer genomlevde det rumänska folket ett avgörande
skede i sin historia, den inträngande och segrande kapitalismens
skede. När sedan ententens seger år 1918, Rysslands sammanbrott
och rumänernas nationella resning i de före detta österrikiska,
ungerska och ryska områdena skapade en nationell enhet, uppstod
en stat sammansatt av fyra stora områden, som utvecklats i var sin
historiska miljö. Genom den sekellånga skilsmässan hade folkets
språkliga och kulturella enhet icke tagit skada och det hade icke en
gång bildats dialekter i filologisk mening. Men de stora olikheterna
i kulturell utveckling, de administrativa traditionerna och
sedvänjorna, som dock under århundradenas lopp med nödvändighet
utbildats, utgjorde en avgörande faktor vid lösandet av den nya enade
statens problem.
II.
,,Unificrin■g,, var slagordet under Storrumäniens första skede,
men tillfölje de särskilda historiska förhållandena blev av denna
uni-fiering icke något verkligt sammansvetsande, ett organiskt
sammanväxande. Av de enskilda beståndsdelar, varav den nya staten bestod,
ägde blott det gamla kungariket en färdig statsorganisation, som
visserligen under kriget varit utsatt för hårda påfrestningar men
dock vid förenandet fanns där färdig att funktionera. I de nya
provinserna däremot, som lösryckts ur en annan statlig enhet i vilken
dessutom det rumänska folket blott utgjort bonde- och arbetarmas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
