Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 4 sept. 1929 - Hansson, Bertil: Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAMSUN.
DIKTAREN — REBELLEN.
Av BERTIL HANSSON.
REBELLEN KNUT HAMSUN. SAMMANSTÄLLNINGEN
är lika omotiverad som opassande — nu, då sjuttioåringen
blivit odödlig, och hans hemland är en stor svallvåg av
beundran och tacksamhet, då Joh. V Jensen och Olaf Ball
sjunger diktarhövdingens lov, då Tidens Tegn och Aftenposten
vältrar sig i petitesser från hans vandrarliv och — leverne, medan
festskriften lyser på bokhandelsdiskarna och Gyldendals låter Einar
Skavlan rista ett äreminne1 i ord och bild, som bitvis skimrar med
en nästan Chronschoughartad glöd ...
Man glömmer under allt larmet och oväsendet att Knut Hamsun
varit ung — och tiggt gudarna om att aldrig behöva uppnå
vismannens stadga och berömmelse. Man glömmer, att han i sin krafts
dagar hudflängde den amerikanska dollarkulturen i en bok så
hänsynslös och "ovederhäftig", att den ännu i denna dag kan läsas
med stort utbyte, då den anglo-amerikanska flaggstångs- och
skjortärmsidealismen håller på att breda ut sig fet och förfärande. Man
glömmer att Knut Hamsun en gång ägde en Alkibiades’ lynne,
när han i "Salts", "Fans" och "Victorias" tidevarv halshögg den
norska diktningens vördade gudabeläten, medan hela den
samhällsbevarande pressen skummade av indignation. Man glömmer att han
en majkväll 1887 på Dania Hall i Minneapolis inför en liten skara
av politiska radikaler slog den amerikanska frihetsgudinnan mellan
ögonen, som tigande och samtyckande åsett hur sju oskyldiga
anarkister drivits mot samma öde, som långt senare skulle bli även Saceos
och Vanzettis. Den jublande norska nationen har nu sedan länge
glömt hur dess storting under den kyrkligt-konservativa pressens
ovationsartade bifall fråndömde Knut Hamsun det välbehövliga
stipendium, som författarföreningen tillerkänt honom ... Däremot
solar man sig i hans berömmelse. Flaggorna flög i topp, när
konungen av Sverge tryckte hans hand och Harald Hjärne för hela
den litterära världen förkunnade, att Norges store son var en diktare
med erkänt ädla intentioner. Ingen märkte att Knut Hamsun log.
Ingen visste ju att "Konerne ved Vandposten" låg färdig, när han
lämnade Nobelfestligheterna och drog till sitt land igen. Det
stiger-en våg av hänförelse mot skyn, när namnet Knut Hamsun bryter
i Einar Skavlan: "Knut Hamsun." Gyldendal 1929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
