Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MATERIALISTISKA
HISTORIEUPPFATTNINGEN.
Av BERTIL STERNER.
III.
Kausalitet och teleologi.
Genom Vergesellschaftungs-begreppet hos Marx blir det nu möjligt
att med stöd av den av det moderna tänkandet utbildade motsatsen
mellan natur och samhälle förena dessa båda element i en och samma
vetenskapliga grunduppfattning. "Natur och samhälle omfatta nu
den kausala lagbundenheten överhuvud, den förra det blott
materiella skeendet i människornas omgivning, det senare det blott
andliga skeendet inom människorna själva, varvid det materiella, även
om det hör till själva människan, fattas såsom blott och bart
naturföreteelse, och det andliga, även om det kommer vid det individuella,
såsom något städse socialt. Så blir först med Karl Marx en
socialvetenskaplig ståndpunkt möjlig, som i logisk bemärkelse blir
likvärdig med den naturvetenskapliga och såsom sådan träder fram vid
sidan av denna, varvid vetenskapens domäner utvidgas med dubbla
sitt dittillsvarande område/’ (Adler, Anf. arb., sid. 48.)
Vägen till förståelse av det specifikt nya i detta det marxska
tänkandet för genom Hegel. Särskilt äro Marx och Hegel starkt
förbundna genom ett metodologiskt band. Om man skulle fråga sig vad
det var, som på ett så intensivt sätt kom en hel generation att
fängslas av "die groteske Felsenmelodie" från denne tänkare,
kommer man fram till det vid första ögonkastet överraskande svaret,
att dennes filosofi i mångt och mycket betecknade ett återvändande
till verkligheten från de luftiga höjder den hade dvalts i i Fichtes och
Schellings system. Trots sin konstruktiva form och sitt metafysiska
innehåll introducerade Hegels tänkande en helt ny tanketyp,
nämligen tanken på tänkandets och varats dialektik, d. v. s. tanken på
en immanent utveckling, immanent, emedan den icke var följden
av en yttre målsättning, som hade dikterats av en främmande, över
världen svävande makt, utan själv innebodde i denna värld och
framgick ur egen, inre kraft.
Det är denna tanke, som Marx via Feuerbach upptar och
utvecklar enligt sin egen subjektiva uppfattning. Från att ha varit en
världsandens omedvetna process förvandlar sig nu föreställningen
om den historiska utvecklingen till en visserligen städse genom
människornas medvetande löpande men för dessa medvetanden omedvetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
