Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 okt. 1929 - Sterner, Bertil: Den materialistiska historieuppfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
BERTIL STERNER
På detta sätt blir den sociala vetenskapen, som Marx har grundat
den, icke något annat än det realt lagbundna i det sociala livet
självt, endast sett inifrån, framträdande i det medvetna och
fasthållet genom tänkandet. "I den sociala teorin ha vi på så sätt icke
blivit bedömare eller konstruktörer utan så att säga invigda och
intresserade fulländare av mänsklighetens historiska process.’’
(Adler: anf. arb. sid. 73.) Det gäller sålunda att tillägna sig
medvetandet om denna lagbundenhet och låta denna uppfylla oss fullt
och helt, alltså i själva verket som Hegel uttryckt sig, "nur die
Sache in selbst in sich walten zu lassen". Men hos Marx blir det
hegelska förnuftets dialektik förvandlat till en den sociala
processens evolution, vilken uppvisar det helt nya och epokgörande
förhållandet, att tänkandet och tillvaron äro identiska. Ty tillvaron i den
historiska processen kan inte utan vidare jämställas med den övriga
naturens tillvaro, utan måste fattas endast såsom social tillvaro.
Och denna sociala tillvaro, det sociala livet överhuvud, måste enligt
Marx fattas praktiskt, såsom handling, och såsom insikten i denna
handlings natur. Annorlunda uttryckt är varat på det andliga
livets område intet materiellt tillstånd, icke heller någon psykisk
kraftverkan, utan måste begreppsenligt fattas såsom andlig verkan,
tanke, vilja och handling. Härmed har identiteten mellan socialt
skeende och tänkande, handlande vilja fastslagits. Och vi kunna nu
från denna synpunkt överallt fatta det samhälleliga livet som
naturenlig tillvaro, till och med där, varest i enskilda, mäktiga
individua-liteter eller i folkens och partiernas strider gigantiska viljeyttringar
stöta samman, emedan den definierats som den särskilda slags
tillvaro, som är till endast som vilja, som verksamhet, vilken som
fenomen endast kan framträda som handlande.
Den sociala tillvaron är därför människornas aktivitet i bestämda
förhållanden, och därför måste det, som för den vetenskapliga
betraktelsen ter sig som en kausalt bestämd process pä samma gäng
för det omedelbara medvetandet framträda som en verkan, som satt
sig vissa mål före. Härav kommer det sig, att utvecklingens mål
icke först uppställes och teorin därefter formas, utan skeendets
lagbundenhet framtvingar själv nödvändigtvis en sådan tingens
gestaltning, som, emedan den endast kan förverkligas genom
människornas vilja, i deras medvetande måste uppträda som mål och
innerlig strävan. Det är i denna mening vi ha att fatta det berömda
stället i "Das kommunistische Manifest": "Kommunisternas
teoretiska läror grunda sig ingalunda på idéer eller principer, som den
ene eller den andre världsförbättraren uppfunnit eller upptäckt.
De äro blott allmänna uttryck för faktiska förhållanden inom en
existerande klasskamp, en inför våra ögon försiggående historisk
rörelse.’’
"I denna identitet mellan tillvaro och tänkande i betydelsen av
en tillvaro, som existerar endast såsom tänkande vilja, och ett
tänkande, som endast kan förstås som en medveten form av en real,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
