Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Litteratur - Zweigbergk: Svensk politik 1905—1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
Otto von Zweigbergk: Svensk politik 1905—1929, Bonnier. Kr. 11:50.
I somras gjorde red. Z. ånyo en av sina tyvärr sällsynta gästroller i Dagens
Nlyheters spalter med en serie artiklar om vårt parlamentariska läge. De
torde överallt ha .blivit lästa med stort intresse, och det kanske är detta
mottagande som lockat författaren att i bokform sammanföra inte bara denna
sista skörd utan också ett par liknande serier från 1922—23 och 1925. Men
dessutom har han tillfogat tre nyskrivna uppsatser om (Staaffs andra
regeringsbildning 1911, om försvarsfrågan och borggårdstalet 1914 och om Staaff
och nykterhetsrörelsen. De nyskrivna delarna utgöra det inte minst intressanta
i en bok, som den politiskt intresserade nog inte lägger ifrån sig, förrän den
är läst till slut. Det är kanske riktigt att understryka politiskt intresserad.
I den speciella betydelsen av intresse för de former, i vilka samhällskrafterna
kläda sig. Det är problemen om folkviljan och parlamentarismen och
regeringsmakten som utgöra det egentliga och i stort sett enda ämnet för detta
tvärsnitt genom svensk politik under ett fjärdedels sekel. Man kan säga, att
det väsentligen är parlamentarismen, dess första genombrott och senare
brokiga öden, som fyller framställningen. Den dominerande politiska
personligheten är Karl Staaff, och händelserna betraktas, som helt naturligt är, från
den synvinkel som följer med författarens ställning inom det liberala partiet.
Men denna ställning har varit så nära centrum, att historieskrivaren i hög
grad kunnat bygga på minnen hos den som var med, och så tillvida kunnat
inskränka på området för de mer eller mindre sannolika men alltid lika lockande
konstruktioner, som en efterkommande historieforskning har sin glädje av.
Författarens eget patos, från den första sidan till den sista, är
uppenbarligen parlamentarismen, i den form som vi väl alla från början
betraktat som den självklara, alltså majoritetsparlamentarism, vare sig
regeringen sedan stöder sig på ett enda parti eller på flera samverkande. Att
denna parlamentarism också var den bärande idén i Staaffs politiska verksamhet,
blir genomgående understruket och hävdat gentemot från annat håll uttalade
tvivelsmål. Vad som i detta sammanhang berättas om Staaffs ovillighet att
ens i den trängre kretsen ingående diskutera parlamentarismens problem, hans
underlåtenhet att offentligen proklamera sin uppfattning om den för våra
förhållanden lämpligaste parlamentariska formen, liksom den överraskning hans
två stora band om det demokratiska statsskicket därför väckte, saknar inte
sitt intresse för socialdemokraten, som känner till diskussionen inom
socialistiska kretsar om teori och taktik. Förf. menar att Staaff fått ett så starkt
intryck av det ’ ’omedvetna’’ sätt, varpå den engelska parlamentarismen
utvecklat sig — från fall till fall — att han velat tänka sig processen även här
i Sverge försiggå under omständigheternas tryck utan mycket politiskt
teore-tiserande. Det är bra nära likt de engelska fabianernas idé om att växa in i
ett socialistiskt samhälle utan att någon märker vad som sker och utan något
frontanfall mot ’ ’kapitalismen’’ eller öppet förkunnande av "ett socialistiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
