Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 6 nov. 1929 - Händelser och spörsmål - Valet i Tjeckoslovakien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
lunda svag ställning i Slovakien och Rutenien och har t. o. m. samlat många
röster i Pragkretsama. Ledare är Schvela och statsministern Udrzal.
Som andra parti i ordningen följer nu de tjeckoslovakiska
socialdemokraterna. För dem betydde valet ett mycket kraftigt uppsving med en
röstökning på över 50 %. Mjan hade rätt att vänta en stark tillväxt, ty vid förra
valet satt partiet i en dålig situation. Man hade deltagit i regeringen
tillsammans med de borgerliga tjeckiska partierna, vilket man gjorde även en
tid efter valet, och detta hade säkerligen icke stärkt ställningen, och man
hade vidare genomlidit kommunisternas avfall alltför nyligen. Mandatsiffran
hade fallit först från 74 till 52 genom kommunisternas avgång och sedan i
valet ytterligare till 29. I stället för nära 1,6 milj. röster 1920 eller över
25 % blev det blott 630,000 röster eller knappa 9 % år 1925. Nu är man
åter på väg uppåt och ökningen faller tämligen jämnt, om man ser bort
från ett par av de bömiska kretsarna, där kommunisterna ännu har kvar
greppet om arbetarna. Givetvis är ställningen bäst i de tjeckiska delarna,
men även i Slovakien har den mycket starkt förbättrats, väl delvis beroende
på att den ungerska organisationen uppgått i partiet. Svagast är partiet i
de allra östligaste delarna. Ledare är Hampl.
Tredje parti i storleksordningen är nu som förut de tjeckoslovakiska
socialisterna eller nationalsocialisterna, om man så vill, men man får då icke
av termen nationalsocialist förledas att tro, att denna partigrupp
motsvarar de fascistiska strömningar, som på andra håll älska att kalla sig
nationalsocialistiska. Partiet grundades år 1897 såsom ett nationellt arbetarparti
i medveten opposition mot socialdemokratins internationalism, men den sidan
av programmet har under åren försvagats och 1923 sökte man t. o. m.
anslutning till Internationalen, vilket dock vägrades. Partiet är emellertid icke
marxistiskt och riktar sig mera än socialdemokraterna till den lägre
medelklassen. Man torde dock icke kunna förneka dess socialistiska inställning.
I sin mån visas väl detta också av att man även inom detta parti hade sin
kommunistiska utbrytning för några år sedan. För dem betydde dock detta
föga och röstsiffran steg såväl 1925 som nu. Strängt taget är partiets
ökning större än siffrorna visar, ty en grupp, Nationella arbetspartiet,
uppträdde självständigt 1925 och samlade då nära 100,000 röster. Sin starkaste
ställning har det i Prag, men betydande antal väljare samlar det även på sina
håll i Böhmen och Mähren. Dess mest kände ledare är Benesj.
Folkpartiet är ett katolskt betonat konservativt parti med antisocialistisk
inriktning och huvudsaklig anslutning på landsbygden i Mähren, där det
emellertid också lidit de största förlusterna. Anledningen torde vara dels den
allmänna dragningen från de extrema partierna och dels att partiet bar
ansvaret för socialförsäkringens försämring. Ledare är prelaten Schram ek. I
partiets röstsumma 1925 har inräknats en då fronderande småbrukargrupp.
National demokraterna är till sin härstamning en smula liberalt besmittade,
men av liberalism märks just inte så mycket numera. Partiet är knappast
enhetligt, utan dess högra flygel lutar åt fascism medan den vänstra är mera
demokratisk. Partiet kan kanske närmast jämföras med det tyska folkpartiet,
företrädande industrins och handelns intressen och med sina mesta anhängare
i städerna. Det har varit lokaliserat till Böhmen (Prag) men har nu röster även
i Slovakien och Karpatoryssland, beroende på samgående med en liten slovakisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
