Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 29 nov. 1929 - Vanner, Alfr.: Georges Clemenceau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGES CLEMENCEAU
455
honom för äventyrlig. Då är ställningen mot klar och
nationalisterna hans fiender.
Var ligger hans styrka? Mannen med de svarta ögonen och de
hängande mustascherna är ingen stor talare i vanlig mening. Med
sin sträva röst bygger han inga välsvarvade perioder, gör ingen
retorik i den högre stilen. Han talar kort men logiskt hårt. ’
Tigern" hugger, där hugget känns. Hans linje är rak, opportunism
är honom främmande. Man lär sig, att då Clemenceau mödosamt
söker det rätta ordet och finner det, är det en ärlig vilja bakom.
Han segrar, men han rövar icke bytet.
Hans popularitet växer. Han väljes icke längre blott av Paris
utan i två, tre kretsar. Och så en dag är han själv störtad, utsparkad,
politiskt död. En av aktieägarna i hans tidning, La Justice, har
affärer med en av Panamaskandalens män. Déroulède anklagar
honom med stöd av en falsk lista för att vara köpt av England; han
finner ju ej tsardömet vara ett tillräckligt stöd mot Tyskland.
Förtalarna dömas visserligen, men förtalet gror. 1893 jagas han
ut ur sin valkrets i departementet Var under ropen "Oh yes!" och
"Panama!".
Nio år är han utanför parlamentet men icke utanför striden.
Han grundar en ny tidning "L’Aurore", skriver politiska artiklar,
noveller, en roman "Les plus forts", De starkaste, skådespel, "Le
voile du bonheur", Lyckans slöja. Han försvinner icke, låter sig
icke glömmas, men smeker ej heller för att vinna folkgunsten åter.
Dreyfus-affären seglar upp. Clemenceau är på den sida, där
han tror rätten vara. Han kämpar under fyra år för domens
revidering; L’Aurore publicerar Zola’s berömda J’accuse... Segern
lyfter honom åter upp. 1902 sättes han in i senaten med stor
majoritet av samma Var, som jagat honom ur deputeradekammaren ett
decennium tidigare. Antimilitarismen hjälper in den rabiate
nationalisten.
Han är åter i sitt rätta element. Och nu nöjer han sig icke längre
med att störta regeringar, nu går han själv in i regeringen. 1906
blir han inrikesminister och några månader senare regeringens chef.
Oppositionsmannen är premiärminister, tills han störtar sig själv på
en obetydlig fråga inför halvtom kammare år 1909.
Lika hård och oblidkelig som i opposition är han som minister.
Frihetens kämpe, som förklarat sig i valet mellan republiken och
friheten utan tvekan välja friheten, som slagits för förenings- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
