Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Östen Undén: Finansiell hjälp åt angripen stat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Östen Undén
En viktig punkt är frågan om förutsättningarna för garantins
användning i ett konkret fall. Diskussionerna ha särskilt gällt
huruvida rådet skall kunna bevilja lånegarantin först sedan en stat blivit
utsatt för angrepp eller redan vid fara för angrepp. Antages den
senare ståndpunkten, innebär det möjligheten av ett markerat
ställningstagande från rådets sida till frågan vilken av parterna intager en
aggressiv hållning. Från somliga håll har det förmenats, att rådet
därigenom på ett olämpligt sätt föregriper konstaterandet av
angriparen. Men även ett beslut från rådets sida efter det fientligheter
brutit ut, innebär att förbundets medlemmar bli bundna av rådets
ställningstagande i fråga om angriparen. De skola ju avlämna
speciella garantiförbindelser att användas till förmån för den stat, som
rådet enhälligt anser vara angripen. Därigenom visa de sin
solidaritet med denna stat och det kan sägas, att statlig garanti för en
krigförande stats krigslån är en åtgärd, som kan av motparten
betraktas såsom oneutral. Även de ekonomiska sanktionerna enligt
förbundsakten ha emellertid karaktären av "oneutrala" åtgärder. Det
har ock diskuterats, huruvida varje garantstat skall ta säte i rådet
med- rösträtt — d. v. s. vetorätt, eftersom besluten i rådet skola vara
enhälliga — när användningen av dess garantiförbindelse kommer
i fråga.
Från finanskommittén har starkt hävdats, att systemet måste verka
i viss mån automatiskt, om det skall ha åsyftat värde. Att rådet
genom systemets antagande på en omväg får befogenhet att genom
enhälligt beslut, med bindande verkan för även lcke-rådstater,
fastställa angriparen, är en konsekvens som inte kan undvikas och för
övrigt får betraktas såsom en logisk utbyggnad å sanktionssystemet.
Men väl kan det tänkas att det i konventionen angives vissa
objektiva förutsättningar för att rådet skall kunna medge garantins
användning. Särskilt är det av betydelse, att den lånesökande staten
visar sig villig att antaga rådets villkor beträffande tvistens
behandling, vapenstillestånd o. d.
Den allmänna meningen har ock varit, att planen om finansiell hjälp
icke bör träda i kraft annat än i samband med en allmän
nedrustningskonvention.
Vid förslagets behandling under 1929 års förbunds församling
uttalade Sverges ombud Sandler sympati för dess grundtankar och del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
