Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Nat Ellgar
Om också inte livet kring våra egna stugknutar. Men man
behöver inte personligen ha upplevat något för att förstå, att det
atelier kan vara verklighet... Hur glöder inte middagshettan från
gatstenar och husväggar, människorna flämta och kippa efter ändan,
hela tillvaron, pustar som i en jättestor rykande bastu.
En utländsk regissör, som till punkt och pricka känner livet i
Newyork, hade satt stycket i scen och åstadkommit sådana under, att
kritiken enhälligt — förstummats. Ännu ett under!
Algot Sandberg ansågs på sin tid oersättlig som folklustspels
författare. Efter upplevelsen av Röda Dagen (Folkteatern) kommer
man på andra tankar och måste konstatera, att ingen, allraminst han,
är oersättlig.
Det är något i sitt slag utmärkt Erik Lindorm här åstadkommit.
Han är teaterförfattaren, som känner sin publik och sina
skådespelare — rollerna äro skrivna för vissa bestämt utpekade. Vilket
förklarar men inte förringar det goda resultatet.
I Röda Dagen drivs det politik och drivs med politik. Ändå är
ämnet för förf :<s eget vidkommande en smula ömtåligt. Emellertid
söker han ärligt inta den i en sådan situation enda möjliga
ståndpunkten: att ställa sig opartisk. Så långt det är möjligt, vilket inte
vill säga mycket. Resultatet: att han klämmer till åt alla håll. Något
ser man ju — på vilka som fått de flesta och största smockorna —
åt vilket håll han själv lutar ... Åt vilket håll lutar han förresten?
Inte blir man, å andra sidan, särskilt klokare efter Röda Dagen.
Förresten är det alldeles betydelselöst. Inte predikar man politik eller
gör propagande genom ett stycke av detta slag!
Vad Lindorm predikar är sunt förnuft. Och till sunt förnuft hör
än så länge att ge ytterlighetspartierna — i detta fall
hemmabolsje-viker och dito fascister — vad de tåla. Det är åtminstona ett syfte
med pjäsen, som är tydligt nog.
Men kanske säger Lindorm som sin store samtida (i
sunt-förnuft-talandets konst), G. B. Shaw: missuppfattning, min herre! Men det
gläder mig — jag vill missuppfattas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
