Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 27 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Ett nederlag för fascismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Händelser och spörsmål
förutsätta kvalificerad (2/3) majoritet, och socialdemokraterna disponera
43 o/o av rösterna i riksdagen. Den stora frågan, som länge svävade
oavgjord, var nu: skulle regeringen och de borgerliga partierna genom
förhandlingar med socialdemokraterna söka ernå några medgivanden
åt sina författningsplaner och låta sig nöja med vad de sålunda kunde
få eller skulle de inför socialdemokratins bestämda veto söka
förverkliga sin författningsrevision genom en statskupp? Denna fråga var icke
avgjord därigenom att förhandlingar faktiskt inleddes; dem kunde man
åter avbryta vilket ögonblick som helst.
Nu kan det konstateras, att de borgerliga partierna, när det verkligen
gällde, skyggade för statskuppens väg. I vad mån påtryckningar från
utlandet gav de besinningsfullare borgerliga elementen seger över sina
krigiska meningsfränder låter sig icke bedöma. Men man bör erinra
sig att den engelske utrikesministern Henderson, den Socialistiska
Ar-betare-Internationalens förre ordförande, offentligen energiskt varnade
de borgerliga för att störta sitt land i äventyrligheter. Sådana
varningar torde icke heller ha saknats från annat håll. Den närmsta
grannen Tjeckoslovakien, där så vitt man kan förstå den demokratiska
ordningen är rotfast, skulle icke med likgiltighet ha kunnat åse, att
Österrikes regering släppte lös ett inbördeskrig.
För övrigt kunde de borgerliga icke vara okunniga om, att Österrikes
förvandling till en hel- eller halvfascistisk stat skulle beröva landet
dess sympatier inom alla demokratier i världen. Dylika och andra skäl
göra det lätt begripligt att beslutsamhetens friska hy på ett par veckor
övergick i eftertankens kränka blekhet. De borgerliga funno sig i en
kompromiss, som innebär ett fullständigt nederlag för alla hemvärnens
fascistiska planer, vilket framgår av följande översikt över
kompromissens resultat:
Beslutat är:
1) att presidenten skall väljas direkt av folket (röstplikt införes),
att han skall väljas för sex år i stället för fyra, samt att, om första
valet ej giver absolut majoritet åt någon kandidat, omval skall företagas
mellan de två kandidater, som nått högsta röstetal;
2) att presidenten väl skall kunna utfärda nödförordningar men
endast i samförstånd med ett parlamentsutskott, i vilket partierna skola
proportionellt representeras (varje överrumpling alltså förebyggd), samt*
att alla lagar, som kunna medföra finansiella bördor, liksom alla lagar
som stå i något sammanhang med arbetsrätten, med sociala
välfärdsanordningar eller med hyresgästskyddet uttryckligen undantagas;
3) att rösträttsåldern (förut 20 år) höjes med några månader;
4) att Wiens landshövding (borgmästare), då det gäller hans
uppgifter såsom organ för förbundsförvaltningen, lyder under
vederbörande minister;
5) vissa praktiskt tämligen betydelselösa ändringar i fråga om
mellanskolorna och polisväsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
