Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - In- och utrikes 27. 1. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
27. 1. 30.
EFTER REMISSDEBATTEN är det politiska läget lika oklart
som förut. Dragkampen inom högern är oavgjord.
Regeringens förklaringar under debatten vittnade inte om lust att följa de
högröstade mot seger eller död. Det kan bero på trötthet. Men
också på ett nyktrare bedömande av läget. Tullhöjningar få väl alla
gamla högerhjärtan att klappa hos mellansvenska spannmålsodlare.
Men i Skåne med dess exporterande jordbrukare är ställningen
förunderligt svävande. Och så inmalningstvånget. De kunniga säga
att det måste vara med, om priserna skola stiga. Att tullar ensamt
inte räcka till. Men det väcker ingen hänförelse i högerleden. Kan
tvärtom bli en svår stötesten i en valrörelse. Till dessa partipolitiska
betraktelser kommer sedan alltid för regeringen dess känsla av ansvar
för landets bästa. Sakerna te sig alltid lite annorlunda uppifrån.
Slitningarna mellan hetsiga temperament i de djupa leden och den
lugna överblicken i ledningen äro en typisk företeelse i allt
parlamentariskt liv. Vikten av att inneha den verkställande makten
framträder aldrig i sin fulla klarhet för de utanför stående. Men
ansvaret kännes starkt, om också inte tryckande, i regeringsställning.
Man har rätt att antaga att hos regeringen Lindman denna
ansvarskänsla är fullt normalt utvecklad. En tröst alltså för alla sansade
medborgare. Och även för dem av de mindre sansade, som inte
under nuvarande förhållanden se några stora fördelar i en kris.
VAD OPPOSITIONEN VILL kommer väl fram senare. Vad
den inte vill, fick man någorlunda veta i remissdebatten. Den vill
inte ha högre spannmålstullar. Socialdemokraternas ställning var
väl bekant. De frisinnade hade under hösten i högerns press
trakterats med de vanliga förförelsemedlen: sockerbröd och piska.
Svaret i debatten var åtminstone för herr Ekmans del utan tvetydighet.
Han avböjer med bestämdhet tullmedicinen. Inmalningstvånget
tycktes ju få ett bättre mottagande, men dess utsikter torde i
realiteten vara mycket ovissa. Utan samtidig tullhöjning ger inmalningen
knappast åt veteodlarna högre tillägg på priset än en krona eller en
och femtio för säck. Många högermän torde tveka att för den
<"> Tiden N:r 2, içjo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
