Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 27 jan. 1930 - Alfr. Vanner: Engelsk socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■114 Älfr. Vannet
de influtna pengarna i stor utsträcknii^ användas för åtgärder, som
komma de mindre bemedlade till godo. Men varje utsträckning av
beskattningens användande som medel att överföra tillgångarna till
nyttigare ändamål mötes gärna och förklarligt med starkt motstånd
från dem, som skola släppa till. Det är ännu en ganska vanlig
synpunkt, att man blott ser till hur hög skatten är och glömmer
vartill de influtna medlen användas.
Därmed har icke sagts, att alla skatter verkligen äro försedda
med så goda egenskaper, att den nytta medlen göra blir större än
hos skattebetalaren. Ofta nog är kanske motsatsen fallet, men det
är ingen anledning att fördöma en hög beskattning över huvud
taget blott därför att den är hög.
Något som för Cole som för många andra är ett önskvärt mål är
arvsbeskattningens skärpande. Ändå är ju den engelska arvsskatten
avsevärt hårdare än vår mycket moderata form. Han vill, att
progressionen skulle skärpas för de högre inkomsterna och det hela
kombineras med något slags variant av Rignanos projekt,
varigenom hänsyn tages till icke blott det arvlåtna beloppets storlek utan
också till hur många gånger det gått i arv. Vid första arvstillfället
kunde, efter den ordinarie skattens betalande, återstoden
supplementärt beskattas upp till 50 proc, så att arvtagaren av staten erhölle
ränta på detta belopp under sin livstid. Därmed vore den delen
utstruken efter en generation. När <sedan de andra 50 procenten
nästa gkng gingo i arv kunde de i sin helhet utsättas för samma
förfaringssätt. Efter två generationer skulle alltså hela beloppet
vara indraget, men arvtagarna hade under sin livstid fått njuta
fördelarna av en normal avkastning.
Mot detta kan alltid invändas, att det är .ett föga sympatiskt
tillvägagångssätt, att premiera en arvtagare genom att betala honom
en årlig ränta utan någon som helst motprestation från hans sida.
Har han arvet i egen förvaltning måste han åtminstone söka
bevara det, om han vill njuta dess avkastning och för många blir
»kapitalinnehavet helt visst en sporre till ekonomiska ansträngningar,
som äro till nytta icke endast för honom själv. Å andra sidan är
det ju visserligen sant, att risken för att själva kapitalet skulle slösas
bort på onyttig konsumtion kan anses vara mindre under
förutsättning av god ekonomisk hushållning med det allmännas medel och
det är ju det som alltid måste vara en tyst förutsättning.
Eftersom detta är en beskattning på kapitalet, bör också det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
