Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - In- och utrikes 28. 2. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 In- och utrikes
bestrida de framgångar, som regeringen utrikespolitiskt vunnit. I
varje fall vill man påvisa en markant skillnad mellan de olika
departementschefernas lyckande och misslyckande. Detta kan
naturligtvis bero på att problemen, som skolat bemästras, varit av olika
svårighetsgrad, men man har också velat se en anledning i det sätt
på vilket respektive departement letts.
En arbetarregering ställes där som annorstädes inför den
situationen att för det dagliga arbetet ha att göra med en
tjänstemannakår, som i regel icke tanker på samma sätt som departementschefen.
Därmed icke sagt att tjänstemännen medvetet önska tänka och handla
eller verkligen tänka och handla på ett sätt som strider mot
ledningens, men ej heller en tjänsteman kan skapas om vid
regimskifte utan har tendens att gå i vana fåror. Är då icke chefen
tillräckligt vaksam bli lätteligen de nya impulserna sparsamma. Det
är detta, som för somliga anses ha blivit fallet i England. De
ministrar, som icke i sin föregående verksamhet varit förtrogna med
det byråkratiska maskineriet och icke haft tillgång till hjälp vid
ledningen, som kunnat hävda nya linjer, ha icke tillräckligt kunnat
bryta med vad förut varit. Arbetarpolitiken har misslyckats.
Förhållandena hos oss äro mindre, men svårigheterna av samma
natur. Det kan knappast som regel vara tillräckligt med skifte av
enbart departementschefen för att framkalla ett effektivt
regimskifte. I många fall lär det vara ofrånkomligt, om man verkligen
vill vinna något annat än maktens sken, att även ge den nye chefen
en verksam hjälp, antingen det nu bör vara mer eller mindre
parti-betonad ämbetsmannarutin vid sidan eller, vilket i varje fall i
England synes ha givit lika goda resultat, en orädd intellektuell kraft.
Den i det dagliga arbetet önskvärda starka regeringsmakten
förutsätter visserligen dels rent parlamentariskt andra möjligheter att
göra sig gällande än vad som här hemma bjudes, men det lär
knappast heller bli möjligt att, om den situationen någon gång uppstår,
underlåta att på ett effektivare sätt sörja för att en arbetarregerings
syn på frågorna bättre kommer till synes vid den förberedande
behandlingen. Ändrade parlamentariska former kunna också komma
att kräva andra och vidgade kvalifikationer hos dem, som icke
endast kunna få vara ämbetsmän utan åtminstone i viss
utsträckning böra och måste vara bärare av regeringens allmänna syn på
de viktigare frågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
