Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Sigfrid Hansson: Fackföreningsrörelsens olika typer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FACKFÖRENINGSRÖRELSENS
OLIKA TYPER
Av SIGFRID HANSSON.
I.
Då Werner Sombart för ungefär ett kvarts sekel sedan utgav den
upplaga av sitt berömda arbete Socialism och social rörelse, som
överflyttats till vårt språk, kunde han utpeka tre huvudtyper inom
den internationella arbetarrörelsen — en engelsk, en fransk och en
tysk.
Den engelska typen karakteriserades då av att den politiska eller
socialistiska grenen av rörelsen trädde i bakgrunden för den
uteslutande omsorgen om de fackliga och kooperativa organisationerna ;
i den franska sökte revolutionstanken i den gamla stilen sitt uttryck,
medan slutligen den tyska typen präglades av en
laglig-parlamenta-risk-politisk verksamhet i Karl Marx’ anda.
Förklaringen till, att tyngdpunkten hos den engelska
arbetarrörelsen hade förlagts till de fackliga och kooperativa organisationerna,
fann Sombart i "den engelska folkkaraktären, som har sin andel i
den engelska arbetarens egendomliga lynne". Grunddraget i
engelsmannens väsen är "en alla begrepp trotsande nykterhet".
Engelsmännen sakna, enligt Sombart, allt som man skulle kunna kalla
själens flykt. Men de sakna i lika hög grad sinne för
systematisering och teoretisering. Och därför ha de erövrat jorden, och därför
har även för den engelska arbetaren anpassats en politik, som
skrider från ögonblicks framgång till ögonblicks framgång och utstakar
för sig uppnåeliga mål, mot vilka det strävas med seg uthållighet.
Förutom i folkkaraktären var emellertid förklaringen till den
engelska typens egenart att söka i den industriella undantagsställning,
som England hade intagit under flera decennier och av vilken den
engelska arbetarrörelsen hade kunnat draga många och betydande
fördelar. Naturligtvis borde man ej heller bortse från de säregna
politiska förhållandena i landet. Nog av, Sombart kom till det
resultatet, att vad den engelska arbetarrörelsen varaktigt lämnat i
arv till arbetarklassens rörelse i sin helhet, är, bortsett från de rika
erfarenheterna på fackföreningsrörelsens och kooperationens fält,
ihärdigheten, lugnet, den affärsmässiga klarheten och säkerheten i
taktiken. Det är — säger han — korteligen rörelsens metod, som
skall hämtas från den engelska typen och bli hemmastadd hos
proletariatet, om an rörelsen själv skulle slå in i en väsentligt annan
riktning.
Om den engelska arbetarrörelsens franska motsvarighet yttrar
Sombart, att den "alltid haft över sig någonting sjukligt, nervöst,
konvulsiviskt". Väldig, grandios i sitt plötsliga uppblossande, sedan
åter matt, förlamad efter de första motgångarna. Alltid
vittskå-dande, alltid spirituell, men även fanatisk, drömmande. Vacklande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
