Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från läsarna 191
partitidningar ha med ett ord alltför mycket redigerats som stora
tidningar, även då krafterna inte räckt till.
Anledningen till njuggheten mot landsbygdsmaterialet är i allmänhet
inte att söka hos medarbetarna på redaktionerna. Ty även om dessa inte
äro så över sig förtjusta i att syssla med en massa strunt — ty strunt
är det ofta, detta småkrafs som samlas upp både i stad och på land —
så äro de tillräckligt förnuftiga att förstå, att även detta måste med
om tidningen skall kunna leva. De borgerliga tidningarna äro dock inte
lika kräsmagade ifråga om detta »krafs», tvärtom lägga de an på att
få med så mycket som möjligt, ty därigenom står det något i tidningen
just från »min» ort. Och det är en sak som folk fäster avseende vid.
Vad som i viss mån orsakar, att våra partitidningars redaktioner ligga
efter på detta område, är svårigheten att få lämpliga meddelare
utifrån bygderna. Klockare, lärare, stationsföreståndare och annat
skrivkun-nigt folk som är »med i svängen» ha de borgerliga tidningarna redan
försäkrat sig om. Dessa personer disponera i allmänhet sin tid bättre
än arbetarna, bland vilka våra tidningar i allmänhet få söka sina
korrespondenter, och de ha tillgång till telefon i långt större utsträckning.
Och därtill kommer det kanhända allra viktigaste: de få jämförelsevis
skapligt betalt för det de meddela, och även om de inte få så värst
mycket mera pr rad, så vingklippes inte det de skicka in så obarmhärtigt
som på partitidningarnas redaktioner, där man med hänsyn till pressens
anseende anser sig böra gå strängt tillväga. På många borgerliga
landsortsredaktioner ägnar man inte en tanke åt sådana synpunkter. Där
betraktar man det hela mera skrupelfritt. In med texten bara från bygden,
det betyder många läsare och — många annonser, och det är
annonserna som ge pengarna.
Till våra partijournalisters heder måste således sägas, att de i
allmänhet lagt sig mera vinn om pressens anseende än vad de Borgerliga
småtidningarna gjort. Detta har nog i viss mån berott på att de varit
mera oberoende av den ekonomiska ledningen och trott att de skulle
kunna höja smaken och lära folk att se det väsentliga samt strunta i
bagatellerna. Att detta inte lyckats så som vi tänkt oss, det är
uppenbart, men det är inte att förvåna sig över, då folk som aldrig blivit
föremål för denna fostran — därför att de aldrig läst partitidningarna
— heller aldrig lärt sig uppskatta den. Vill man sålunda nå dit hän,
att man skall fostra den stora allmänheten även i detta avseende och
samtidigt slå ett slag för socialismen, då är den första och viktigaste
föiutsättningen att man får tidningarna lästa. Annars nyttar det inte
ett jota vad man skriver.
Och ett sätt att få tidningarna lästa av folk det är just att tränga in
i människornas tankevärld, även när denna kan synas fattig och trång, och
söka göra det mesta möjliga av det material som finnes där. För
mången skall detta måhända låta som en köpslagan om heliga ting,
ett frångående av höga ideal och principer. Jag tror inte man behöver
fatta det så. Allt som fordras är lite större förståelse och — inlevelse
även i den värld som ligger utanför stuguknuten, för att det hela skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
