Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - In- och utrikes 28. 3. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 197
förutsättningar äro rådande inom partiet. Det är möjligt, att de
kunna bringas varandra betydligt närmare, än de nakna slagorden
låta förmoda. En artikel i frågan återfinnes i detta häfte av Tiden.
Den synes lämpa sig väl som utgångspunkt för en diskussion med
syfte att klargöra, både var skiljelinjerna gå och var enighet i det
väsentliga råder.
ÄVEN DE ALLMÄNNA ekonomiska problemen börja komma
till heders i det inre socialdemokratiska meningsbytet.
Partimotionen om offentliga arbeten utgår uppenbarligen från tanken att man
på denna väg kan skapa nya arbetstillfällen, att det ur samhällets
synpunkt kan vara fördelaktigt att igångsätta företag, som inte äro
i vanlig mening "räntabla", att det sålunda i vissa fall kan vara
önskvärt att finna en annan norm för det ekonomiskt lämpliga än
den fria prisbildningens utslag och konsumenternas fria efterfrågan.
Men detta steg in på ny och oprövad mark är säkerligen intet
tecken till att partiet kommit bort från sin kända försiktighet, då det
gäller ekonomisk politik. Jordbruksdiskussionen ger exempel.
Näringens anpassning efter marknadslägets anvisningar är den
grundläggande synpunkten. Statsingripande måste övas med varsamhet.
Tanken på ett spannmålsmonopol föres åtminstone tills vidare endast fram
av en enskild motionär, och avvisas antagligen av många såsom ett
alltför stort avsteg från partiets hittills förda handelspolitik. Samma
motiv torde ha varit avgörande för den hälft av riksdagsgruppen,
som röstade avslag på varje form av understöd åt betodlingen. Det
berodde inte på något svagare intresse för arbetarna på betfälten
och i råsockerbruken, utan på en övertygelse att näringslivet mår
bäst av att nödvändiga produktionsomläggningar och överflyttningar
av arbetskraft inte genom det allmännas åtgärder fördröjas. De
socialdemokrater, som i sockersubventionen sågo ett väl försvarbart
arbetslöshetsanslag, äro naturligtvis inte heller blinda för betydelsen
av näringslivets anpassning efter nya marknadsförhållanden. Men
de ställa sig mera tvivlande till nödvändigheten att följa med i alla
tillfälliga och kanske övergående växlingar. Idén att inom vissa
gränser stabilisera priser eller produktionsomfång och arbetstillfällen
synes dem vard ett allvarligt beaktande. Diskussionen därom har
emellertid nätt och jämt börjat. Vilket inflytande den kan få på
partiets hela ekonomiska politik, får framtiden utvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
