Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Socialdemokraterna och jordbruket - Håkon Meyer: Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 Socialdemokraterna) och jordbruket
derved kan eftergi laan, de har vært forholdsvis meget smaa. Men
gj eldskrisen var de sisste valgs store forgrunnssak og ut en tvi! vil
gjeldsspørsmaalets lysning ogsaa ved de kommende valg staa i
for-grunnen som en av de störste saker.
Hvad endelig lysningen av kornsaken angaar, isaa har den i høi
grad vært gj’enstand for utvikling. Kravet om korntoll var ogsaa
reist i Norge før krigen fra den store Ekonomiske
bondesammen-sluttning, som senere har dannet grundlaget for dannelsen av et
eget bondeparti. Men kravet vändt aldrig stor tilsluttning.
Forhol-dene unner krigen førte her til en rekke forholdsregler som kom
til at forandre kravene. Staten maatte stötte bestrepelisene for at
landet kunde bli selvhjulpent — et forøVrig temmelig
ugjennemfør-bart ønske. Der blev tätt besluttninger som paabød tvangsdyrkning
av jorden og der blev oprettet et statsorgan for omsettning av korn
og mel, samtidig med at staten paatok sig ;som plikt at kjøpe ait
korn, av forskjellig art, som producertes. Faktisk blev dermed et
statsmonopol paa kornhandelen innført.
For at ^ke kornproduktionen innførtes derpaa en
korndyrknings-premi’e, idet staten betalte Kr. 0.04 pr. kg. körn i överpris, över
den gjellende internationale markedspris for korn.
Disse forholdsregler f^rte senere konsekvent til oprettels;e av
statens kornmonopol, som en fortsettelse av det arbeide som var
op-tatt av Statens provianteringskommission som en kriseforholdsregel
unner krigen. Monopoltanken var imidlertid en torn i øiet paa de
konservative partier. I dens sted stillet bondepartiet kravet om en
korntrygdsordning, hvorved ikke bare det korn som staten kjöpte
blev betalt med en överpris som nevnt, men hvorved alt produceret
korn fra statens side blev honorert. Ved innlevering av korn til
formaling ved en av statens meller blev korndyrkeren berettiget til
en slik dyrkningspremie — uanset hvorvidt kornet solgtes eller
for-tærtes i husholdningen. Utgift ene til dette skulde dekkes av
inn-tekteiie paa en hvetemelstold, men selve statsmonopolordningen skulde
opgis.
De konservative partier — høire, frisinnede venstre og
bondepartiet — som hadde en istemmes flertall paa Stortinget i aarene
1925—27 fikfc til slutt gjennemf^rt en slik ordning. Den stod da
paa valgenes dagsorden i 1927 som et av de store spørsmaal:
statsmonopol paa kornhandeleu eller oprettholdelse av korntrygden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
