Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 28 mars 1930 - Harald Åkerberg: Z. Höglunds Brantingbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Z. Höglunds Brantingbok 219
past äro historiskt betingade. Men detta är som sagt baksidan av
den förtjänst, som här ovan framhävdes, den att Höglund sökt ge
sin tolkning av Brantings person och livsöde, inte den slätstrukna
partisanningen.
Det ligger i sakens natur, att med denna skildringsmetod
karakteriseringens intimitet måste bli lidande. Intim är Z. Höglunds
Brantingsbiografi minst av allt. Det är en underbar hjältedikt, som likt
Iliaden skildrar envigen och kämparnas bedrifter. Man ser Hektor
och Akilles, hör vapnen rassla och härarna marschera. Men av
pikanta och personliga interiörer bakom kulisserna får man inte mycket.
Författaren söker visserligen reparera detta genom de två mera
personligt hållna slutkapitlen, givna verkligt con amore. Men det skulle
nog inte ha skadat med något av den sorten även i det föregående,
där Brantings personlighet ibland väl mycket träder i bakgrunden till
förmån för det historiska staffaget.
Detta är dock ingen allvarlig anmärkning emot Z. Höglunds bok,
som verkligen intar en plats för sig bland arbeten av detta slag.
Högst står utan gensägelse första delen, som sträcker sig fram till
tiden för världskrigets utbrott. Perspektivet har här medgivit en
mera kritisk sovring, på samma gång som tidsavståndet även för
läsaren blir till en stimulans för fantasin och en mera kolorerad
belysning över människor och händelser. Skildringen av partiets första
dagar, av den unge Branting, Danielsson och de andra är alldeles
oöverträfflig. Är det journalistik, så är det en journalistik, som höjt
sig till stor konst. Man behöver bära med denna partihistoria
jämföra tidigare publicerade arbeten i samma ämne för att inse vilket
framsteg både i stilistisk brio och i verkligt genomträngande
källforskning och sovring, som med detta arbete gjorts. När berättelsen
sedan kommer in på Brantings insatser under kriget och hans
triumfer här hemma och i Geneve, blir den mera konventionell. Dessa
tider ligga oss kanske allt för nära för att de skulle av den nuvarande
generationen kunna förvandlas till njutbar historia. Däremot läser
man med verklig behållning kapitlet om Branting som
litteraturkritiker och journalist: det rymmer många träffande iakttagelser och
utgör ett värdefullt bidrag till den svenska socialdemokratiska pressens
utvecklingshistoria.
Man kan inte ta miste på den personliga värme, varmed den fallne
hövdingens bild här utformas av en av dem, som under livstiden
förhöllo sig kritiskt till hans person och verk. Människor som han bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
