Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Harald Åkerberg: Den internationella avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 Harald Åkerberg
över i Moskva och firade sovjetrikets tioårsjubileum skrev han en
hänförd panegyrik över den röda arméns galaparader. Ingen
behövde tvivla på äktheten i hans hänförelse; en krigskorrespondent
i Nya Dagligt Allehanda skulle inte ha kunnat göra sin sak bättre.
Inte långt därefter väckte Nermans partivänner i den svenska
riksdagen-en motion om avrustning av vårt svenska försvarsväsen.
Angripna härför av sina mera konsekventa partivänner svängde de sig
med att de väckt motionen bara för att ställa till trassel för
socialdemokraterna, alldeles som de troende i Dalarna lära sjunga
psalmer bara för att reta djävulen. Vid den bekanta senaste
revolutionen på Luntmakaregatan — eller var det Torsgatan —
deklarerade även Kilbommarna sin anslutning till tesen att
"militärväsendet och den kapitalistiska samhällsordningen hänga så intimt
samman, att militärväsendet inte kan avskaffas så länge denna
samhällsordning består" (Edoff Andersson). Vilket säkert inte hindrar
vare sig de kilbomska riksdagsmännen eller de sillénska, som
eventuellt kunna tänkas slinka in i parlamentet, att rösta för alla de
avrustnings förslag, som komma att väckas under de kapitalistiska
tidernas lopp. Credo quia absurdumi. Man röstar för det som
man principiellt förklarar vara omöjligt.
För övrigt öppna Nermans paradlyrik och den kult, som i
Ryssland drives med militärväsendet, perspektiv, som låta ana, att det
är något annat än avrustningen, som ligger på bottnen av den ryska
kommunismen. Lenin själv var på denna punkt mycket skeptisk.
Det finns många ställen i hans skrifter, som kunna åberopas som
stöd för uppfattningen, att den ryska sovjetstatens grundläggare
hade utpräglat cesariska och militaristiska böjelser. Många av hans
lärjungar och efterföljare hava en liknande inställning, bortsett från
detta att förfogandet över en militärmakt av den röda arméns styrka
och effektivitet lätt nog ger upphov till en ideologi, som
rättfärdigar denna militärmakt utan alla tids- och systembegränsningar.
Man leker inte ostraffat med elden.
För många, kanske de flesta, är pacifismen en känslosak. Så var
det också med förbudet. Spritmissbrukets fördärvliga följder äro
allmänt omvittnade, alltså bort med spriten. Krigets fördärvlighet
är också omvittnad, alltså bort även med det. Det är naturligt,
att människor reagera mot det som är fult och vederstyggligt. Och
kriget är vederstyggligt. Den popularitet, som filmer liknande den
bekanta "Krigets verkliga ansikte" tillvunnit sig, är lättförklarlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
