Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 12 juni 1930 - Gaetano Salvemini: Katolicismen och fascismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 Gaetano Salvemini
enlighet med konkordatets artikel 36, så är det icke endast mellan
den katolska kyrkans diktator och den fascistiska statens diktator,
som diskussionen äger rum. Det är i hela Italien mellan den enes
anhängare och den andres. Om påven ger vika, så är det katolikerna,
som Wi besvikna. Är det "II duce", så tro sig fascisterna lurade.
Diktatorerna kunna exkommunicera eller deportera sina fiender, men
de kunna icke negligera sina trognas känslor.
I diskussionen mellan de fascistiska och de katolska tidningarna
befinna sig de senare i absolut underlägsenhet, då de utan tvekan
dras in, då deras argument eller deras ton misshagar fascisterna.
"Vita Giovanile", en katolsk veckotidning, sade på tal om påven:
"Vi vänta inte sanningen från någon annan än honom. Vi vilja
icke upplysas av något annat ljus, icke släcka vår törst vid någon
annan källa. Ty endast han har det eviga livets hemligheter,
såsom Kristus, som han representerar." Den fascistiska censuren drog
in tidningen med följande motivering: "Under sken av en riktig
och obligatorisk: vördnad för påven, försöker den att dra den
italienska ungdomen undan statens och myndigheternas legitima
auktoritet.
Den mest karakteristiska episoden i detta "krig i fredstid" är
indragandet av "Civiltà Cattolica". Denna gamla och berömda
tidskrift, redigerad av jesuiterna, hade aldrig blivit indragen av de
liberala regeringarna, som före fascismen utan betänkande
våldförde sig på alla gudomliga och mänskliga rättigheter. Den
fascistiska indragningen föranleddes av en historisk artikel om en viss
Napoleon I, som för ett sekel sedan ingick ett konkordat med
påven Pius VII, men bröt det! Och Gud straffade honom genom
att sända honom till Sankt Helena. Censuren var skarpsynt nog
att bakom Napoleons skugga skymta Mussolinis profil. Pius XI
tröstade tidskriftens redaktör Pater Rosa, hans trogne försvarare,
genom att ge honom en vackert glittrande guldmedalj. Men strax
efter drabbades den olycklige Pater Rosa av ett outhärdligt
öron-ont och var tvungen att skyndsamt bege sig till Spanien för att låta
vårda sig av en ryktbar specialist. Det fanns inte, tyckes det,
någon specialist i Italien, som var skicklig nog att sköta honom.
Ont i öronen och polemiker måste Hi kroniska till den dag, då
det italienska folket tröttnar på att dras fram och tillbaka mellan
två mot varandra stående ofelbarheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
