Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 aug. 1930 - In- och utrikes 27. 8. 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 391
lösa te sig för dessa bekymrade — inte bära i enstaka fall eller
inom vissa trånga gränser, utan i största allmänhet — såsom en
samling människor med en enda strävan: att kunna leva utan att
arbeta. Ådalen kommer som en påminnelse om verkligheten: man
slåss för att få arbeta. När organiserade arbetare råkat i strid
inbördes om den "bättre rätten" till att utföra visst arbete antecknas
det på borgerligt håll som ett utslag av
"fackföreningsmonopolis-men". Att bakom skulle kunna ligga en kanske tragisk kamp om
levebrödet, däråt ägnas ingen tanke. Nu då den ena av de
stridande parterna rekryteras ur de "självägandes" klass och står de
borgerliga nära, bör man kunna räkna på en lite djupare förståelse.
Inte bara för bönderna i Ådalen utan för arbetsmonopolismen över
huvud. Inte så att man gillar och godtager den, men att man
förstår den för vad den är, ett sjukdomstecken inom de organiserade
arbetarnas värld, som tyder på en svårare sjukdom i hela
samhällskroppen.
OM HÄNDELSERNA I ÅDALEN givit den svenska högern
tillfälle att visa en hög grad av förståelse för den revolutionära
fackföreningsrörelsens stridsmetoder, så har en annan bonderörelse
lockat samma höger att ganska öppet blotta sina sympatier för den
politiska revolutionen, då den bara drives fram av borgerliga och
fosterlandsälskande medborgargrupper. Lapporörelsen har kommit
många hjärtans tankar att varda uppenbarade, och upplysningen lär
väl inte bli alldeles bortkastad på de svenska socialdemokratiska
åskådarna, även om den inte innebär något annat än en bekräftelse
på en redan stadgad uppfattning om den svenska högerns ställning
till den politiska demokratin. Förmodligen är det endast mindre
grupper som skulle aktivt deltaga i ett angrepp, men den stora
huvudmassan skulle under vissa omständigheter knappast röra ett finger
till den demokratiska ordningens försvar mot en fascistiskt färgad
kupp. För övrigt kan socialdemokratin inte ha någon lust att ta
upp en tävlan om vern som kraftigast fördömer revolutioner.
Socialdemokratin har aldrig dolt att den gillar vissa slag av revolutioner.
T. ex. de som företagas mot ett fåtalsvälde för att ersätta det med
politisk demokrati. Men även majoritetens rätt har sina gränser.
Om en politisk majoritet beslöt e att skära näsorna av minoriteten,
skulle den knappast avstyra en revolution genom att fortfarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
