Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 7, 27 aug. 1930
- Emma Woytinsky: Den socialdemokratiska kommunalpolitiken i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN SOCIALDEMOKRATISKA
KOMMUNALPOLITIKEN
I BERLIN
Av Emma Woytinsky.
Berlin förvaltades före kriget av de borgerliga klassernas
representanter, vilka betraktade kommunen uteslutande som sin domän,
Under det man i Tyskland förrättade valen till riksdagen enligt
allmän rösträtt valdes Berlins stadsförvaltning enligt treklassystemet,
vilket ofrånkomligt gjorde arbetarrepresentanterna till en minoritet
utan inflytande. Socialdemokratins strävanden att tillvarataga de
breda lagrens intressen stötte på ett förbittrat motstånd från
stadsfullmäktiges majoritet och de understöddes häri i största möjliga
utsträckning av ämbetsmannakåren. Arbetarpartiet kunde således
icke samla någon praktisk erfarenhet på det kommunala området och
stod därför några år senare efter Tysklands förvandling till en
demokratisk stat inför ett nytt verksamhetsområde, inför ett
nyupptäckt kommunalt land.
Före kriget erbjöd Berlin en bild av exempellös söndersplittring:
det egentliga Berlin, som nu kallas gammal-Berlin och utgör sex
av stadens tjugu distrikt, utgjorde blott en fjortondel av den
nuvarande arealen, men nästan hälften av den nuvarande befolkningen
måste där tränga sig samman. Vidare kunde staden icke utvidga
sig, emedan den var omsluten av en ring av förortskommuner, som
icke kände sig såsom Berlins drabanter med ett med Berlin
gemensamt öde, utan såsom konkurrenter. I stället för att
gemensamt arbeta för befolkningens väl, förde dessa kommuner en kamp
mot varandra genom att bedriva prestigepolitik och på grund av
olika grupp- och personintressen. Varje kommun sökte bli
oavhängig av den andra med hänsyn till ljus, vatten, gas, och de olika
kommunernas ledningar lades bredvid varandra i marken. Det kom
till slut därhän, att Berlin och dess förorter hade 17 vattenverk,
43 gasverk och 15 elektricitetsverk, vart och ett med sin
förvaltning.
Berlins söndersplittring tedde sig allra betänkligast i fråga om
de olika kommunernas skatte- och prestationsförmåga. De västliga
och sydvästliga kommunerna hade en välmående och skattekraftig
befolkning, i de nordliga och östliga övervägde arbetarklassen. Under
det att de förstnämnda kommunernas finanser befunno sig i
blomstrande tillstånd, voro arbetarstadsdelarna i ständigt nödläge.
Arbetarklassen, som i stadens centrum och i industrierna skapade
värden, som höjde de andra kommunernas skattekraft, kunde knappast
stödja sina egna bostadskommuner med skatteprestationer. De rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:36:18 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1930/0430.html
