Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 27 okt. 1930 - Händelser och spörsmål - Stortingsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 573
De borgerligas främsta programpunkt var kort och enkelt:
arbetarpartiet skall hejdas. Sen betydde det inte så värst mycket vilka punkter
detta parti hade på sitt program, och man ingick över huvud taget i den
i valet föregående agitationen inte alls på några reella programpunkter.
Arbetarpartiet å sin sida förde däremot fram en hel del krav framför
allt av ekonomisk natur. Så begärde man exempelvis en effektiv kontroll
över bank- och kreditväsendet, de offentliga skuldernas reglering och
omjustering av beskattningen. Men de borgerliga partierna valde att tala
om någonting annat. Deras press var dag efter dag fylld med
spaltlånga lamentationer, som ibland sträckte sig över både en och två sidor,
däri man beskyllde arbetarpartiet för religionsfientlighet och
diktaturvänliga planer. Följde man arbetarpartiets agitation är det visserligen sant
att där förekom krav på att religionen skulle vara en privatsak och att
offentlig undervisning i den icke skulle förekomma i skolorna. Men
vad därutöver är måtte ha framförts mera i skymundan, om det nu över
huvud taget fanns någon grund för de borgerliga partiernas påståenden.
I fråga om anklagelserna mot arbetarpartiet för bristande demokratiskt
sinnelag, så är det däremot mera förklarligt, att de borgerligas
propaganda kunde drivas så som skedde, ty arbetarpartiet hade onekligen rört
sig med en hel del fraser, som med lite god vilja kunde tolkas som
om de syftade mot rösträttens inskränkning. Det synes dock från deras
sida icke ha förekommit ens så mycket som så gott som årligen hos
oss kräves av de enligt egen mening högst demokratiska borgerliga
partierna, då de begära ekonomiska streck för rösträttens begränsning. Då
man även hos oss velat se en utpräglad revolutionsvänlighet hos det
norska arbetarpartiet, så synes det till stor del bero på en sällsam
vincL-ögdhet hos betraktaren. Men det kan å andra sidan vara nog så riktigt
att man inte onödigtvis skall röra sig med fraser som så lätt erbjuda till
vantolkning som vad det norska arbetarpartiet nu gjort.
Efter allt att döma lyckades också de borgerliga partierna att med
rätt eller orätt övertyga de norska väljarna om att en verklig fara
hotade ifall arbetarpartiet skulle rycka ytterligare framåt. Som sig bör
var det också högern, som i en dylik situation vann de flesta rösterna.
Framgången är odisputabel såväl i städerna som på landsbygden, och
den gjorde, att partiet lyckades ta igen vad de vid förra valet förlorade.
Fortfarande är emellertid högern ett ganska utpräglat stadsparti och
landsbygdens borgerliga väljare ha i större utsträckning anslutit sig till
de båda borgerliga mellanpartierna. Det är särskilt i de nordligare
delarna av riket, som högern gjort vinster, och man kan väl våga påstå,
att det alltså är i de trakter, där den politiska upplysningen är minst.
, Även bondepartiet vann ett icke ringa antal nya röster, men förlorade
trots det ett av de mandat de förut innehade. Vänstern lyckades däremot
vinna tre nya platser, därav de två i städerna, där partiet annars intar en
tämligen blygsam ställning. Venstre är nämligen i motsats till högern
ett landsbygdsparti.
Förlusten gick alltså ut över arbetarpartiet samt över kommunisterna.
Kommunisterna äro nu helt bcrta ur stortinget. Vid förra valet erhöllo de
tre platser, men två av deras representanter ha under de gångna åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
