Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Erik Blomberg: Tidens romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidens romantik 595
behöva inte som de gamla romantikerna oftast måste göra, sitta stilla
i en vrå och drömma sig bort till främmande länder. De ta
snälltåg eller aeroplan och skriva i sovvagnen en vaggvisa i täkt med
järnvägshjulen. En stor del av den moderna prosan har samma
inriktning. Jag behöver bära erinra om de otaliga romantiserade
reseskildringarna, om författare som Claudel, Valery-Larbaud, Paul
Morand, Istrati, Sherwood Anderson. Dess extremaste och
populäraste utlöpare har man slutligen i negerkulturen, som med sitt mörka
skratt trängt in i dans, teater, konst, musik.
Överkulturen vill bli kvitt sig själv, den exklusiva människan jagar
den primitiva.
Redan under världsbranden hade humanitetens och broderskapets
talan funnit sina enstaka talesmän, som med människovänliga
manifest sökt överrösta kanonernas grova dödsrossel. Den mest
bemärkte av de pacifistiska författarna, Romarn Rolland, manade från
sin tillflykt ovanför stridsvimlet mänskligheten till besinning.
Redan denna utsiktspunkt i fågelperspektiv över slagfältet är ju
romantiskt vald, och Rollands förkunnelse är full av den romantiska
ideologens känslosvärmeri. Hjälten i hans stora huvudarbete Jean
Christofle är ju också ett typiskt Sturm und Dranggeni, en
moderniserad Beethoven. Men häri kommer just det nya draget fram
i Rollands romantik, hans mästare är inte någon övermänniska utan
en kämpande och lidande medmänniska, inte en självhärskare utan
en befriare.
Rolland kan nog betraktas som en Döpare för hela den socialt
betonade skola, som växte fram under krigsdecenniet med Duhamel,
Jules Romains och andra i spetsen, en rörelse som fick namnet
una-nimism, därför att den i samhället tyckte sig skönja en gemensam,
fortlevande själ eller substans, som fortfor att verka sedan de
enskilda individerna utplånats ur människohavet, där deras handlingar
alltjämt kunde följas i allt vidare yttringar liksom vattenringar efter
en kastad sten.
Det romantiska organismbegreppet överfört på den sociala massan,
den mänskliga kollektiviteten! En förening av socialism och mystik!
En annan skiftning har rörelsen fått hos vissa författare genom
att assimilera den moderna industrialismens stoff från yrken,
maskiner, siffror och data, med en nordisk filial i den något
amerikaniserade totalismen, den där vill utnämna Gud Fader till verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
